I Kerstin Ekmans berättelse om hur en stad klädd i Katrineholms konturer tar form ur kvinnornas perspektiv finns förstås bagerskor, tvätterskor – och sömmerskor.
På Viadidakt arbetsmarknad i Värmbol sys det också, över 100 år senare och i en helt annan arbetsmiljö. Maskinerna knattrar på, rummet är en organiserad röra av tyger, färdiga plagg, trådrullar, skisser och mönster.
Här jobbar elva kvinnor och män under veckorna. De har sina rötter i olika delar av världen men har sömnadskunskaperna gemensamt. Alan Mahmoud är på språng och ska hinna med en buss, men visar snabbt de vita skjortorna som han syr till föreställningen. Huda Abou-Table tycker att det är roligt att jobba inför sommaren.
‒Jag syr förkläden, bland annat. Och dragkedjor, säger hon och visar en klänning i beige spets som sitter på en provdocka. Till den hör en brun jacka som Alan Mahmoud har sytt.
‒Det är fantastiskt för oss att få jobba med detta. Deltagarna kommer från olika kulturer och har sytt i sina hemländer, ofta utan mönster. Vi kan prata mycket omkring "Kvinnorna och staden", säger Barbro Arvidsson, arbetsledare för sömnadsverksamheten.
Hon hoppas på att fler arbetsplatser ska ta emot praktikanter från Viadidakt sömnad.
‒Det är svårt att få ut skräddare i jobb. Det behövs fler skräddare, och det finns en otrolig kunskap här.
Det kan Anders Wirén som jobbar med kostym och scenografi för "Kvinnorna och staden", intyga. Han dyker upp med jämna mellanrum i Värmbol och jobbar ihop med gruppen som ska klä 26 kvinnor i Fogelstadkören, solister och musiker genom ett halvt sekel.
Det som inte sys av Viadidakt lånas från exempelvis Arbetarteatern och Fogelsta Musikteaters förråd. Allt från långa kjolar till hucklen, frackar och höga hattar ska fram. Och så skapas ett berättartäcke, ett lapptäcke, till föreställningen.
‒Kläderna ska gå i blågröna och blåvioletta toner, säger Anders Wirén.
Han har ännu ett gäng på Viadidakt att jobba med när han är i Katrineholm. En bit in i lokalerna finns nämligen snickeriet, där kulisserna i form av en gigantisk vägg för den vändbara utescenen skapas.
På ena sidan ska landet, med faluröd vägg och tvätt på tork, skapas. På andra sidan skapas staden, som en putsad fasad.
Samarbetet är a och o i gruppen när väggen, som ska kunna monteras ner och upp igen, mäts och provas fram. God hjälp kommer gruppen att få av föreställningens nytillkomne scenmästare, Håkan Brunosson. I snickerigruppen finns dessutom många olika erfarenheter och ibland handlar det om att validera yrkeskunskap från snickerijobb i ett annat land.
‒Det här mötet som blir är jätteroligt. Det är här det händer, säger arbetsledaren Tony Cameron.