– Det blir fantastiskt. Nu får vi vår idyll tillbaka och kan välkomna folk att komma hit och njuta, säger Birgitta Bäckman där hon står på fördämningsvallen av kalksten.
Ån hon tittar ut över är isbelagd på ena sidan, torrlagd på den andra.
– Med bron på plats ökar också chansen för oss att utveckla byn ännu mer, säger Eva Hersler som nu kan se möjligheter i stället för svårigheter där Lillsjön möter Spiksmedjesjön.
Länge har det varit tvärtom. Bron som under många år har förbundit byns norra och södra delar var utdömd och liknad vid en tickande bomb. Fundamenten var i dåligt skick, fackverken angripna av rost.
– Det mittersta fundamentet var så dåligt att det gick att köra armen rakt igenom, vittnar Marcus Eriksson, vd på Sörmländska bygg och betong AB.
Ett dussin av byns fastighetsägare är helt beroende av en trygg trafikförbindelse över ån. Oron för en olycka, särskilt när tunga fordon passerar, har länge varit stor. Det juridiska ansvaret för ett tillbud skulle ha fallit på samfälligheten och dess styrelse.
Något var tvunget att göras. Det har samfälligheten vetat länge. Men att reparera eller bygga nytt är ett kostsamt åtagande. Vägen som samfälligheten äger är för kort för att omfattas av statligt bidrag. Till slut insåg byborna att de inte kunde vänta på en eventuell regeländring.
Till stor frustration avslogs ansökan om kommunalt stöd. Efter två extrastämmor tog medlemmarna det svåra beslutet att finansiera brobygget själva.
– Det blir en betydande belastning. Men nu ser vi fram emot detta, säger Bäckman, kassör i styrelsen.
– Det är ett sätt för oss att äntligen komma vidare. Oron och utsattheten har varit stor så länge. Vi har i vägsamfälligheten jobbat i olika arbetsgrupper: brogrupp, finansieringsgrupp och utsmyckningsgrupp, säger ordförande Hersler.
Arbetet startade för cirka fyra veckor sedan. Mulders maskinstation grävde en fördämning och ån torrlades öster om bron. Under länsstyrelsens överinseende hjälptes byborna sedan åt att plocka tjockskaliga målarmusslor, en fridlyst art som sedan ska tillbaka i ån.
Uppdraget att bygga gick till Marcus Erikssons företag. Det är ett av firmans roligaste och mest spännande uppdrag hittills.
– Hus bygger vi ju dagligen. Broar är ovanligare, om man säger så.
– Det är klart att det varit lite läskigt. Vi har inga tekniska kunskaper och har därför anlitat ÄC konsult i Eskilstuna för att bland annat göra beräkningar. Vi känner stor tillit till våra entreprenörer, säger Hersler.
Byggföretaget har reparerat fundamenten genom att gjuta över de grunder till bron som behållits. När stål och virke är på plats får byborna en bro som efterliknar originalet med några undantag. Bron blir belyst, utbyggd med ett par sittplatser och ska kunna passeras med båt vattenvägen.
– Tidsmässigt har det varit en utmaning. Vi har haft ett fönster på fyra veckor, säger Eriksson.
– Tekniska verken har varit oroliga för vattenflödet. Nivån i Tisnaren har fått sänkas med 40 centimeter på grund av det här. Som tur är har det varit en väldigt torr höst, säger Bäckman.
Bron har inneburit en lång och besvärlig resa för vägsamfälligheten. Men nu är slutet i sikte. Planen är att om två veckor riva fördämningen och efter slutbesiktning av konsulten öppna bron för trafik.
– Äntligen, säger Hersler och Bäckman.