För Storebror hör oss.
Härom dagen när vi skulle skiva tomater fann vi kniven vara för slö. Vet du, berättade hustrun, att det finns företag som tar emot knivar per post, slipar och skickar tillbaka till kund.
När hon senare simmade omkring i sitt sociala medier-flöde, dök där upp en riktad annons från ett brevknivföretag. Hon hade aldrig googlat på företeelsen.
Dagen efter kom sonen med ännu ett skrämmande exempel. Han och flickvännen hade pratat IRL om en ny sorts godis. Strax poppade snasket med orwellsk ackuratess upp i en nätannons. Fler liknande exempel finns och gör mig allt mer övertygad. Vi är avlyssnade.
Knappast av Staten. Den är näppeligen intresserad av vår knivstatus eller våra gottereferenser. Men Företagen är en annan femma. Ty sådan är den, kapitalismen. Skrupelfri.
Det är lätt att räkna ut hur intrånget i våra mest privata sfärer – våra hem, våra hjärnor – görs möjligt. Verktygen ligger tysta men lyhörda på köksbänken. Smarttelefonen. Ipaden.
Men mig ska de inte få. Jag går in i kryptografiskt mode och gör det med ett trumfkort: hmpF=..sq1z%ADA-grrr44.^trp!