Linn fyller 20 år den 19 oktober. Släkten är inbjuden mitt på dagen. Då ska de äta mat tillsammans, fika och ha mysigt.
— Släkten är jätteviktig för mig, säger Linn med eftertryck.
Firandet med kompisarna kommer senare.
— Jag är ingen partyprisse precis, berättar hon.
Hon berättar om uppväxttiden i Valla och hur hon gick med i scouterna då hon var 8–9 år.
— Jag tror att man som ledare kan se vilka barn som brinner för scoutingen och vilka som kommer att stanna kvar som scouter, säger hon.
— Jag var nog ett sådant barn.
När hon blev 15 år gick hon och några kompisar in i scoutkåren i Katrineholm, där det fanns ledare för ungdomar som var äldre.
— Jag är scoutledare själv nu och tar hand om grupper med barn i 8–9-årsåldern. Och så hjälper jag till i Valla scoutkår också. Min mamma jobbar som ledare där. Hon gick med när scoutkåren skulle byggas upp igen efter branden vid den gamla scoutstugan.
— Det är så skönt när man träffar andra scouter i samma ålder. Man kan vara sig själv, leva ut och dra skämt man annars kanske inte skulle göra. Det är likadant med kyrkan.
Svenska kyrkan och scouterna var hållpunkter under hennes uppväxt i Valla.
Linn har alltid tyckt om barn och dessutom alltid fått höra att hon var bra med dem.
— Jag har tre äldre bröder. Den yngsta av dem är 13 år äldre än jag. Jag var bara fem när jag blev faster för första gången och tycker om att vara tillsammans med mina syskonbarn.
Intresset för barn gjorde att hon valde barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet.
Just nu pluggar hon till förskollärare vid Linköpings Universitet campus Norrköping. Hon går andra året på utbildningen. Av de nuvarande 130 eleverna är det bara några få som kommer från Katrineholm. Därför var det lätt att få praktik nära hemmet i Valla. Första läsårets praktik gjordes också i Katrineholm.
— Så småningom skulle jag kunna tänka mig att läsa vidare till specialpedagog, men då måste jag ha arbetat några år först.