Kjell Dävelid är energi- och klimatrådgivare i Katrineholms, Flens och Vingåkers kommuner. När vårens låga elpriser började raka i höjden sökte flera konsumenter hans hjälp. Dävelid tog i sammanhanget en titt på Tekniska verken i Linköpings priser för elnätsabonnemang.
Avvikelserna i rörligt leveranspris till kunderna i Katrineholm och Linköping är marginell. Men Dävelid fann skillnader mellan de fasta årsavgifterna som han tycker är hutlösa.
– Det här behöver konsumenterna känna till.
Energirådgivaren ser ett veritabelt gap öppna sig mellan energikoncernens kunder i de två kommunerna. Framför allt gäller det villahushåll och företag med upp till 63 amperes huvudsäkring i 3-fasnät.
Kunderna i Katrineholm betalar i det spannet mellan 2 055 och 8 840 kronor mer i fast årsavgift än Linköpingskunderna. Priserna inklusive moms är genomgående mer än dubbelt så höga i Katrineholm än i Linköping. Här under i artikeln finns jämförande exempel.
– Några hundralappar hade kanske varit rimligt. Men inte det här. Det är en prissättning som helt klart missgynnar elkunderna i Katrineholm, säger Dävelid.
När KK räknar samman enbart fasta årsavgifter för drygt 7 300 lägenhetskunder och 6 900 kunder med 16A-säkring i Katrineholm, betalar dessa totalt 17 miljoner kronor mer per år än motsvarande antal kunder i Linköping.
[fakta nr="2"]
Dävelid har efterfrågat en förklaring hos såväl Tekniska verken som statliga Energimarknadsinspektionen, Ei, som ska se till att landets cirka 170 elnätsbolag tar ut skäliga avgifter. Han saknar ett tillfredsställande svar.
Karin Gunnar är chef för avdelning Affär och kund på energikoncernens nätbolag. Hon påpekar att avgifterna är beslutade för respektive ansvarigt dotterbolag – Tekniska verken Katrineholm nät AB och Tekniska verket Linköping nät AB – som är juridiskt åtskilda.
Vid prissättningen görs ingen jämförelse mellan koncessionsområdena. Det är respektive områdes förutsättningar i fråga om nätstruktur och befolkningstäthet som avgör.
Enkelt uttryckt kostar det Tekniska verken mer att bygga och förvalta elnät på skogsrik landsbygd än i en stad på en slätt.
– När vi konstaterat vad nätet kostar och vad vi behöver få i intäkter ska kostnaderna fördelas på kundkollektivet i området. Ett mått som kan illustrera de skilda förutsättningarna på ett bra sätt är antal meter ledning per kund, säger hon.
I Katrineholm är medeltalet 109 meter ledning till kund, i Linköping 53 – liksom de fasta årspriserna alltså det dubbla. Kjell Dävelid tycker att det är en märklig måttstock att hänvisa till när de två kundgrupperna finns inom samma koncern.
– Jag har svårt att tro att det är så mycket dyrare och besvärligare att sköta nätet i Katrineholm än i Linköping. Stamnätet är i vissa delar detsamma sedan 40-talet och många av våra gamla, lokala nät har hållit länge utan att behöva bytas.
Med tanke på de skilda förutsättningarna mellan näten är det fel att jämföra avgifterna, menar Karin Gunnar.
– Det är irrelevant. Lämpligare är att jämföra Katrineholm med en kommun där antalet meter till kund och de strukturella förutsättningarna är mer likartade. Vi ska också komma ihåg att vi har ett pris i Katrineholm som ligger i nivå med riksgenomsnittet.
Närmast mest jämförbara kommun är Strängnäs, där Strängnäs energi AB:s medeltal för ledning till kund är drygt 96 meter. Elnätpriserna där är mellan 415 och 925 kronor billigare för villa och småföretag än i Katrineholm, samtidigt som överföringskostnaden är lägre.
De avsevärt högre prisskillnaderna mellan Katrineholm och Linköping får Kjell Dävelid att undra om Tekniska verken ”mjölkar” Katrineholmskunderna för att gynna verksamheterna i Linköping. Absolut inte, avvisar nätbolagets vd.
– Jag kan förstå att priserna kan väcka frågor. Men kostnadsriktighetsmässigt ligger Katrineholm inte fel, säger Lovisa Fricot Norén, vd för Tekniska verkens två nätbolag i Katrineholm respektive Linköping.
Hon framhåller att elnät är en investeringstung verksamhet. För åren 2016–2019 har nätbolaget i Katrineholm tilldelats en intäktsram på 594 miljoner kronor av Energimarknadsinspektionen, Ei. Hälften av ramen är ersättning för anläggningen, det vill säga avskrivningar och avkastning på investeringar.
– För att driva verksamheten långsiktigt måste vi naturligtvis tjäna pengar inom ramen och nätbolaget i Katrineholm ingår i en koncern som ställer avkastningskrav. Men det är en god ägare som vill ta och tar ett samhällsansvar genom att hela tiden investera i näten.
– 2017, till exempel, investerade vi 48 miljoner kronor i nätet i Katrineholm, samtidigt som vi gjorde ett resultat efter finansiella poster på 40 miljoner kronor, säger Fricot Norén.
Ei, som utövar tillsyn över landets elnätbolag, har inte sett anledning att ifrågasätta priserna i Katrineholm. Karin Gunnar, avdelningschef för Tekniska verkens affärs- och kundavdelning nät, tycker att det är fel att tala om dubbelt så höga priser. Hon förklarar att hela nätpriset består av både fast och rörlig del, och att helheten är den viktiga för kundernas slutliga kostnad.
Utifrån branschens jämförelser mellan typkunder, landar då de totala nätpriserna i Katrineholm mellan 25 och 65 procent högre än i Linköping – inte 100. Dävelid tycker ändå att skillnaderna är besynnerliga.
– Elnätbolag som har behållits av sina kommuner håller generellt lägre priser än de som har sålts. Min undran är om prisskillnaden i Katrineholm går upp i Tekniska verken centralt för att gynna bolagets verksamheter i Linköping. Juridiskt och företagsmässigt är det säkert i sin ordning. Men det är orimliga skillnader i ett monopol.
Kanske kommer skillnaderna att påverkas av en ny nätprismodell i framtiden. Energisystemet står inför stora omställningar till mer sol- och vindkraft. Tillgång och efterfrågan på el kommer att leda till toppar och dalar i dygnets effektuttag som både kunder och nätbolag måste ta höjd för.
– Hur det kommer att påverka priserna har vi inte landat i än, säger Lovisa Fricot Norén.
[fakta nr="1"]