Rejält sittfläsk, välsmort munläder, god kondition och gott humör. Allt detta krävs av ledamöterna i Katrineholms kommunfullmäktige på måndag. Mötet börjar redan klockan 13 för att fullmäktige ska hinna klara av den gigantiska ärendelistan till midnatt. Eftersom ledamöterna kallats till den 18 maj kan nämligen beslut som fattas den 19 maj förklaras ogiltiga.
Handlingarna inför mötet, som varje ledamot förhoppningsvis inte bara läst noggrant utan också tänkt igenom ordentligt, består av en lunta på 227 sidor. Den stora sparplanen med allt sitt kända, tunga innehåll, ska nogsamt debatteras och därefter beslutas.
Jag gissar, det är ju inte så svårt, att en del av debatten kommer att handla om, att det är den borgerliga regeringens fel att den socialdemokratiska majoriteten i Katrineholms fullmäktige gör det den gör.
Här har V rätt
Kanske, och det är en svårare gissning även om jag tror mig ha hört vissa signaler, kommer Vänsterpartiets företrädare att föreslå att pengar, som avses reserveras till att betala en del av en tunnel under centrala Stockholm, i stället används i den egna kommunen. Vilket faktiskt är föreskrivet i gällande lag.
I den frågan har Vänsterpartiet fullständigt rätt. I Katrineholms kommunfullmäktige, med stor sannolikhet också i Vingåkers, råder bred politisk enighet om att det är galet att vi ska betala en del av Stockholms tunnel med våra kommunala skattepengar.
Jag har hört flera kommentarer och personligen diskuterat våra kommuners medfinansiering av Citybanan med företrädare för flera partier. Alla tycks dela min uppfattning om att det är galet. Ändå räknar de med att betala. Annars blir det ingen tunnel, säger de. Jag säger som ungarna: Och...
Alla är överens, över alla partigränser ända upp till regering och riksdag, att finansieringsmodellen är olaglig. Men både tidigare och nuvarande regeringar har lovat ordna den saken. Lagen ska ändras. Om så behövs även om en ändring skulle strida mot Regeringsformen, den grundlag som bestämmer hur Sverige (och kommunerna) ska styras. Sveriges politiker har nämligen ordnat det så enkelt för sig, att de själva från fall till fall kan bestämma vad de tycker att det som står i grundlagen ska betyda.
600 miljoner kronor
Kommunerna i Sörmland ska betala sammanlagt 600 miljoner kronor. Det ekonomiskt sargade landstinget, som också är en sorts kommun, betalar hälften. Den andra hälften ska länets övriga, vanliga kommuner dela på. Det har kommunalråden gått med på inom ramen för Regionförbundet Sörmland. Där är förra kommunalrådet Marita Bengtsson (S) ordförande.
30 av fullmäktigeluntans 227 sidor handlar om just Regionförbundet Sörmland, länets kommuners särskilda förbund för den regionala planeringen. Alla medlemskommunerna ska ta ställning till ett par verkligen viktiga förändringar av den för allmänheten alltför okända maktorganisation som Regionförbundet är. På måndag fattar Katrineholms fullmäktige sitt i realiteten i förväg bestämda beslut. Om förhandsritningarna stämmer, och det gör de nästan alltid, finns det risk för att bara centerpartister och miljöpartister bryr sig.
Att det hittillsvarande Regionfullmäktige och dess styrelse slås ihop till en styrande direktion borde ha ifrågasatts av fler än center- och miljöpartister. Men det är ändå en strikt lagenlig ordning. Lagen säger nämligen att ett kommunalförbund, som det här är, kan ledas av antingen ett fullmäktige, som har en styrelse, eller av en direktion. Har man en direktion behövs inget fullmäktige.
Riktigt maktorgan
Lagstiftaren har valt ordet direktion för att ingen ska behöva blanda ihop direktionen med en styrelse som lyder under fullmäktige. Men för att allmänheten ännu mindre än hittills ska förstå hur Regionförbundet styrs (eller vilken avsikten än må vara), ska direktionen kallas styrelse, eller ännu närmare bestämt Regionstyrelse.
Plötsligt får alltså Sörmland en Regionstyrelse. Visst låter det som ett riktigt maktorgan!
Det ska bli spännande att se om arvodena i den blivande Regionstyrelsen sätts i relation till titulaturen. Av någon outgrundlig, men i högsta grad spekulationsstimulerande anledning är det tänkt att arvodena ska bestämmas av Eskilstuna kommuns arvodeskommitté. Det påstås att orsaken till att just Eskilstuna ska få förtroendet, är att man där har de högsta arvodena. Uppgiften kommer från trovärdigt håll, men den är inte bekräftad.
Vi får se hur mycket Katrineholms fullmäktige på måndag anser sig ha tid att diskutera Regionstyrelsen. Som ledamöter från Katrineholm föreslås Marita Bengtsson (S), Göran Dahlström (S) och Ewa Callhammar (FP). Till ersättare föreslås Monica Johansson (S), Tony Rosendahl (V) och Erik Liljencrantz (M).
Hur många behövs?
Ledamöterna i Katrineholms kommunfullmäktige kommer att få göra skäl för sina arvoden på måndag. Och som jag skrivit ett antal gånger förut så anser jag att politiker ska ha bra arvoden. Bland annat för att det ingår i uppdraget att ta emot stryk. Men frågan är, inte minst i spartider, hur många arvoderade politiker behövs?
Både Björn Andersson (M) och Martin Larsson (VTL) är inne på den tanken i Vingåker. Inte minst de senaste dagarnas badmästardiskussion borde göra debatten högaktuell också i Katrineholm. Till de så kallade tunga nämndernas möten samlas ett trettiotal personer, inklusive föredragande tjänstemän. Läser de beslutsunderlagen? Sätter alla sig in i materialet? Hur många av dem tillför något?