– Det var ett tag sedan fritidsgårdar var i ropet på den kommunalpolitiska agendan, säger Torbjörn Forkby, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, till nyhetsbyrån Siren.
2014 la Katrineholms kommun 203 kronor per invånare på fritidsgårdar. Därefter har summan ökat, till 235 kronor 2015 och 244 kronor 2016.
I Vingåker är det tvärtom. 2014 la Vingåkers kommun 258 kronor per invånare på fritidsgårdar, 215 var summan nere på 253 kronor och i fjol låg den på 243 kronor.
– Kommunernas satsningar på fritidsgårdar har varierat över tid. Glansperioden var när de var en del av uppbyggnaden av välfärdssamhället och ungdomar blev en egen uppmärksammad kategori. När de stora miljonprogrammen växte fram var fritidsgårdarna svaret på hur man skulle stötta de unga, säger Torbjörn Forkby.
I Tibro är siffran mer än det dubbla jämfört med genomsnittet. Där lägger kommunen 587 kronor per invånare. På andra plats kommer Solna med 520 kronor. I tio kommuner var nettokostnaden noll.
– Aktuella frågor när det gäller den här verksamheten är kvaliteten. Bakgrunden är att det är osäkert i vilken mån fritidsgårdar är positiva för unga generellt. Den andra delen handlar om delaktighet. En del kommuner har särskilda potter för unga att söka medel från, säger Torbjörn Forkby.