I en lägenhet på Norr, personligt inredd i lila och svart, bor Merlina Forssander, 43. Sedan en misslyckad operation för 15 år sedan, som ledde till blodförgiftning, hjärtsvikt och vattenfyllda lungor, har hennes hälsa blivit allt sämre. Hon har konstant kraftig huvudvärk och dessutom diabetes typ 1. På grund av dålig lungkapacitet andas hon med hjälp av syrgas och har mycket svårt att röra sig och kan inte ta sig runt ute utan rullstol.
‒Jag har svårt att ta mig bara till toaletten här i lägenheten. Jag klarar typ ingenting. Jag sitter vid tv:n, datorn. Ibland kommer någon kompis, men många har dragit sig undan genom åren och skaffat familjer, säger hon.
Tre gånger om dagen kommer hemtjänsten och lagar frukost, lunch och middag. Eftersom Merlina Forssander har svårt att andas ut använder hon en mask, som hemtjänsten hjälper till att rengöra. Hon får hjälp med medicinering, städning och tvätt, men har också ett antal ledsagartimmar varje vecka. Då är tanken att hon ska få hjälp att komma ut.
Men hittills i år har hon inte kommit ut alls, förutom två besök på sjukhuset och ett besök i butikerna på Lövåsen, när hennes mamma ställde upp och körde rullstolen. Hon var också på Melodifestivalen i Stockholm, då ställde familjen upp och skjutsade. Men oftast är hon inomhus och hemma, fast hon längtar ut. Anledningen är ett närmast osannolikt krångel med rullstolar och husets rullstolshiss.
‒Det är en trappa upp från porten till hissen så när jag ska ut måste jag åka ner till källaren. Därifrån finns det en rullstolshiss upp till porten. Men rampen upp till hissen är för brant för rullstolen, så jag måste stå och gå upp baklänges på rampen och sätta mig.
Hissen har gått sönder flera gånger och dessutom har en komplikation tillstött. Hemtjänstens chef har enligt Merlina Forssander bestämt att personalen inte får köra hennes rullstol, eftersom det är för tungt att svänga den och det kan finnas risk för arbetsskador. Merlina Forssander har fått en ny rullstol, med en spak baktill som underlättar svängarna, men den stolen går inte att köra upp på rullstolshissen alls och är dessutom för tung för husets vanliga hiss.
En lösning Merlina Forsander föreslagit är att hon tar den ena rullstolen ner till källaren och upp i porten och byter till den nya, mer lättsvängda, och har fått frågan om hon alltid skulle kunna göra så. Men förslaget har brister eftersom hon inte har någonstans att ställa den nya stolen nere i porten. Att ha en eldriven rullstol ute hela vintern är inget alternativ, då måste någon form av garage byggas. Hemtjänsten har föreslagit att hon ska åka permobil, men det vågar hon inte.
‒Jag är så ofokuserad. Jag är väldigt rädd att jag skulle köra på någon.
Förutom att hon nu inte kan komma utomhus alls, om inte någon i familjen ställer upp och kör henne i den gamla rullstolen, är Merlina Forssander trött på allt ringande, att de olika kommunala instanserna inte pratar med varandra.
‒Jag får sitta och tjata i telefon. Nu är det fjärde veckan sedan de fick ett kostnadsförslag på att göra om rampen, så att den nya stolen kan köras upp på den, men inget händer. Jag står inte ut, jag måste få komma ut, säger hon.
Merlina Forssander har bett att hemtjänstpersonalen ska få dispens att köra den gamla rullstolen om hon måste till sjukhus eller liknande, men fick till svar att det varken är bra för personalen eller för henne själv.
‒Då flög jag i taket. Vadå inte bra för mig? Är det bra att aldrig få komma ut? Jag vill kunna göra saker den tid jag har kvar, trots att jag är sjuk.
På en lapp har Merlina Forssander skrivit upp några de evenemang hon var på förra sommaren. Allsång på Djulö, kvitter i Stadsparken, Thåström i Eskilstuna, konserten vid Katrineholms 100-årsjubileum. I sommar vet hon inte hur det blir.
‒Hemtjänstpersonalen kommer hit på mina ledsagartimmar, men vad ska vi göra i lägenheten? Jag är sjuk och kan inte ha det perfekta livet, men jag vill ändå ha ett liv. Jag vill inte ligga fast i sängen en dag och tänka att livet tog slut när jag fick syrgas.
Susanna Kullman är tillförordnad chef för Katrineholms kommuns vård- och omsorgsförvaltning. Hon skriver i ett mejl till tidningen att förvaltningen inte kan "uttala sig i enskilda ärenden". Men man är mån om att alla brukare ska får den hjälp och det stöd som de har rätt till, skriver hon. Hon ber också om ursäkt för att Merlina Forssander upplever att hon "bollas mellan olika personer som inte heller återkopplar enligt uppgörelse".
Därför kommer förvaltningen att ta kontakt med Merlina Forssander personligen för att "få en helhetsbild i ärendet".
Rent generellt konstaterar Susanna Kullman att det alltid görs en riskbedömning av medarbetarnas arbetsmiljö i brukarnas hem, och att åtgärder för att säkerställa en god arbetsmiljö för till exempel hemtjänstens personal kan göras utifrån riskbedömningen.
Samtidigt är det "av yttersta vikt att brukare får det stöd och den hjälp de har behov av", konstaterar Susanna Kullman.