I valrörelsen 2010 höll byggandet av bostäder på Djulö gärde och i det populära, natursköna strövområdet mellan Furuliden och Skogskyrkogården på att bli en avgörande valfråga. Hela Djulöområdet ligger många katrineholmare varmt om hjärtat. Inte minst är Djulörondan populär, där man kan följa naturens skiftningar och det vackra, böljande jordbrukslandskapet. Det fanns personer då som var beredda att krama träd för att protestera och förhindra att naturskogen vid foten av Åsen bebyggdes. Inför denna proteststorm, och risken att ytterligare tappa väljare, drog kommunalrådet Göran Dahlström (S) tillbaka förslaget. Många hoppades säkert att planförslaget med bebyggelsen fått en hederlig begravning, men så var inte fallet. Knappt ett år senare fanns förslaget vid sammanträdesbordet igen, som om ingenting hade hänt.
Man brukar tala om att slå blå dunster i ögonen på folk, men frågan är om inte de röda är lika bra. I Stora Djulöfrågan gör ju dessutom de blåa gemensam sak med de röda.
För Centerpartiets sida har det inte rått någon tvekan. Vi lämnade in våra synpunkter på det olämpliga i att bebygga Djulö gärde och naturområdet intill under utställningstiden i augusti 2010. Vi tog i vårt svar upp vikten av att bevara det stadsnära jordbrukslandskapet, som för många katrineholmare är en viktig grön lunga. Vi pekade dessutom på troliga fornlämningar i området och, framförallt på de radonrisker som beskrivs i planen vid bebyggelse på den föreslagna platsen. Radonriskerna avfärdas i det förslag som kommunfullmäktige nu ska ta beslut om med att ”de går att åtgärda i byggskedet”.
Vi har följt upp synpunkterna vid byggnadsnämndens sammanträde och vid kommunstyrelsens sammanträde föreslog vi att planen skulle arbetas om, så att bostadsbebyggelsen på Djulö gärde öster om Furuliden utgår.
Centerpartiet står fast vid att det är olämpligt att bygga bostäder där, både för att det förstör det natursköna skogspartiet och för att det framtida jordbruket på Stora Djulö äventyras. Jordbruksmark är i sig något dyrbart som vi måste vårda för att kunna lämna över till kommande generationer. Vi vet att många med oss uppskattar det levande, öppna landskapet som finns i och kring Stora Djulö. Ett öppet, levande landskap kräver betande djur och jordbrukare som vårdar det genom att odla den mat vi alla behöver.
Vi är oroade över att de planerade bostäderna och tillfartsvägen blir början till slutet för ett levande jordbruk på Stora Djulö.
Vad vill ni Moderater och Socialdemokrater med Stora Djulö och Djulö gärde? Har ni några visioner? Är det genom att bygga bort Djulö gärde som ni vill skapa läge för liv och lust?
Vi har själva hört flera gånger hur Erik Liljencrantz ifrågasatt korna och till och med velat ersätta dem med vallade får, ungefär som kungafåren på Djurgården i Stockholm. Är det så Socialmoderaterna tänker sig den fortsatta planeringen?
Vi är oroliga i Centerpartiet för att det är så.
Katrineholm har i sin marknadsföring använt sig av begreppet ”Katrineholm – Den sköna lustgården”. Katrineholm är vackert. Men en lustgård sköter sig inte av sig självt. Ett levande landskap, det som kännetecknar lustgården, kräver aktiva och engagerade jordbrukare. Jordbrukare som har jord att bruka.
Om man vill värna Stora Djulö-miljön, så kan man inte tillåta att Djulö gärde naggas i kanten.
Inger Fredriksson (C)
Sten Holmgren (C)
Anita Karlsson (C)
Ann-Charlotte Olsson (C)