Tvårumslägenheten i centrala Katrineholm har inga trösklar och dörröppningarna är breda för att Robert lätt ska komma fram med sin rullstol. Han föddes med en cp-skada.
- Många använder cp som ett skällsord, i stället för dum i huvudet. Då stänger jag igen öronen, det vill jag inte höra. En cp-skada får man före, under eller efter födseln och den beror på syrebrist på något ställe i hjärnan. En cp-skada ser olika ut från person till person. Det är inte ärftligt, och det smittar inte.
För Robert innebär cp-skadan att han inte kan gå, och så har han problem med avståndsbedömningen så något körkort blir det inte.
Som liten tvingades Robert att flytta från sin familj i Katrineholm. Han kom tillbaka 1979 och började mellanstadiet på Skogsborg. Då fick jag gå i en vanlig klass. Just att få vara vanlig, att inte särbehandlas fäster Robert vikt vid.
Efter tre år i Stockholm började han på allmänna linjen på Åsa folkhögskola blev vändningen för Robert som säger att det är det bästa han har gjort.
I dag är Robert ute och föreläser om handikappfrågor. Han skulle vilja att det var oftare som han fick chansen att påverka människors attityder och slå hål på fördomar. Ett vanligt problem för Robert är bemötandet i affärer.
- De som arbetar pratar med assistenterna i stället för med mig. Men jag vet vad jag ska ha. Folk kopplar ihop rullstolen med att man är dum i huvudet.
Säger sitt gör Robert också i handikapprådet i Katrineholm. Åsikter har han många. På grund av sitt handikapp lever Robert med en oro för framtiden. Politiska beslut bestämmer om han får ha personliga assistenter. Ett arbete är ingen självklarhet.
- Helst av allt skulle jag vilja jobba som handikappinformatör. På skolor och arbetsplatser. Men jag är rätt utåtriktad och tar mig alltid fram på något sätt. Jag har ett stort kontaktnät.