- Visst tänker man till lite extra nu, efter det som hänt. Men vi jobbar så nära varandra och har hela tiden trygghetslarm tillhands, säger Marita Pettersson, som sedan 20 år jobbar som kriminalvårdare på häktet i Norrköping.
Själv har hon aldrig blivit allvarligt attackerad av någon fånge i jobbet, mer än verbalt, berättar hon.
Som personal är man aldrig ensam på rastgården med en fånge, och utbildning i krishantering ges kontinuerligt till personalen. Vet man att någon fånge är extra labil, ser man till att säkra upp med extra bevakning kring den personen.
Särskilt stor risk innebär arbetet med fångar som har en psykisk sjukdom, och mår väldigt dåligt, säger hon. Personalen kollar också upp om den intagne tidigare varit våldsam mot tjänsteman, berättar Marita Pettersson.
Också de verbala attackerna kan bli påfrestande, medger Marita Pettersson, men det finns alltid möjlighet att prata om det i en arbetsgrupp av kolleger. Men visst skulle säkerheten förbättras om personalen var tre i- stället för två på rastgården, menar hon, men konstaterar att resurser inte finns för en högre bemanning på häktet.
- Det är klart att ju färre man är, desto mer sårbar blir personalen, säger hon.