I en rapport från Försvarshögskolan skriver bland andra terrorforskaren Magnus Ranstorp om två typer av extremism, som inte generellt uppmanar till våld, men kan vara en inkörsport till våldsbejakande grupperingar. Det är dels salafismen, dels "nordisk alternativhöger", inspirerad av amerikansk alt-right. Båda rörelserna har enligt rapporten fått fäste i Sverige. Salafismen beskrivs som en bokstavstrogen tolkning av sunni-islam och en möjlig inkörsport till jihadrekrytering.
I Sverige förekommer det, enligt rapporten, försök till påverkan på andra. Ett exempel från Eskilstuna finns i rapporten: "Det finns kontroll från salafistiska miljöer över vad barn bör ha på sig. Heltäckande klädsel praktiseras långt ner i åldrarna. Avseende kvinnor har det exempelvis förekommit att män i samband med kvinnoträffar på biblioteket markerat närvaro genom att stå utanför eller inne i biblioteket under träffarna".
Peter Henriksson är säkerhetschef i Katrineholms kommun. Han berättar om den lägesbild, som kommunen ihop med polisen och säkerhetspolisen tar fram varje år.
– Vi ser ingen extremvänster alls i Katrineholm och när det gäller alt-right kan jag inte uttala mig. Huvudspåren i Sverige är just nu den våldsamma extremhögern och extrem islamism.
NMR, Nordiska motståndsrörelsen, beskrivs vanligen som extremhöger, men är en organisation som gärna syns och hörs och lägger ut sina aktiviteter på nätet.
Den religiöst betingade extremismen är helt under radarn, säger Peter Henriksson, men självutnämnda religionspoliser finns även här i Katrineholm.
– I min mening, ja. Det är inte mycket, eller allmänt spritt, men det förekommer. Det finns även unga människor som bevakar sina kamrater, hur man är klädd. Det har gått ganska långt när man bevakar varandra och säger vad någon annan ska ha för kläder på sig.
Han anser, att både politiker och vissa medier i åratal haft beröringsskräck med fenomenet.
– Magnus Ranstorp skrev om det för tio år sedan och det blev ett fruktansvärt liv på folk, helt utan kunskap. Strutsmentaliteten gör mig vansinnig. Jag säger inte att det springer runt religionspoliser 24 timmar om dygnet i hela Sverige, men vi måste våga prata om vad det står för. Jag vet att just detta med kläder sker, att man på olika sätt försöker begränsa någon individ.
Om kommunen kan, eller ens ska, hantera problemet med religionspoliser, är oklart, tycker Peter Henriksson.
– Det kommer ofta från riksdagshåll och från media att kommunerna måste ta tag i sånt här. Men hur? Det är tveksamt om vi ens har lagstöd för att jobba med det. Ska en kommun börja åsiktsregistrera? Vad är kommunens konkreta uppgift för att få effekt?
För polisens del krävs det hot, ofredande, olaga tvång eller andra brott, för att man ska kunna utreda.
– Det är ett dilemma för oss. Det är klart att vi får information om att det förekommer. Är det brottsligt ska vi utreda. Var och en får tycka och tänka vad den vill, men man får aldrig hota eller tvinga någon. Vi försöker ha samverkan med alla religiösa samfund, ha kontakt med dem som vi har med alla. Det är inga konstigheter, säger Dennis Ejdvinsson, kommunpolis.
Dennis Ejdvinsson poängterar, att det är viktigt att hålla isär begreppen.
– Det är inte per automatik så att man är våldsverkare för att man är salafist. Men alla jihadister är salafister.