Eller? Nja, den scen som på lördagen utspelades på storbildsskärmen inför de församlade sistaårseleverna var i själva verket ett spex. Men nog höll de god min framför kameran, rektorerna Peter Karlsson, David Rytter och Mikael Örning. Uppklädda kom de sedan inspringande IRL i aulan för att ta sig an läsårets sista och på många sätt största uppgift:
Studenten.
I år var det 260 elever vid Duveholmsgymnasiet, Gymnasiesär och Katrineholms tekniska college, KTC, som äntligen skulle få vända mössorna rätt, sjunga studentsången, springa ut och festa loss.
Hur många skoldagar de har lagt bakom sig sedan de började på "Duve" eller KTC – eller Ellwynska, där vårdeleverna ju inledde sin gymnasietid – var det väl ingen som höll räkningen på. Och vad spelar det för roll, när det mesta en studentdag handlar om att se framåt – inte bakåt.
Efter lite nationell yra i form av "Du gamla du fria" och sång av estetiska programmets kör ("Don't stop me now"), stundade rektorstal. Där fanns, som traditionen bjuder, ett överdåd av framtidsblickande.
Också bildningsnämndens ordförande, S-politikern Johan Söderberg, fick möjlighet att tala till avgångseleverna om deras framtid. Han konstaterade att han nu blivit 42 år men fortfarande inte har en aning om vad han vill bli när han blir stor.
– Jobba hårt och tro på er själva, peppade han dock.
– Det känns så jäkla bra, alltså! Det har varit tre år av slit och svett. Nu känns det att det är vägen till frihet, vägen till framtiden, skulle Mohamad Nael Kouja från naturvetenskapsprogrammet utbrista en stund senare.
Men först skulle avslutningsceremonin fortgå med stipendieutdelning, mer sång, tal av avgångseleven Emil Söderstjerna och, förstås, "Den blomstertid".
En studentdag är jätterolig. Men den kan också vara lite jobbig. Det tyckte en av de många föräldrarna som väntade på sina vuxna barn utanför gymnasiets väggar.Denna mammas son tog studenten från bygg- och anläggningsprogrammet och börjar jobba redan på måndag.
Fixar du matlåda då? undrade KK:s utsända.
– Jaa, kom det tveklösa svaret från mamman som presenterade sig som Angelica.
Så klart att en som förälder både vill släppa loss och hålla taget en dag som denna. Men när dörrarna väl slogs upp och de vilda massorna av studenter vällde ut klassvis, var det mest en fråga om att släppa loss också för deras anhöriga.
Många kramar, gratulationer, tårar och ryggdunkningar hans med innan studenterna äntrade flaken för avslutningens stora, riktigt traditionella final:
Kortegen genom stan.
Efter ett par varv genom centrumgator flankerade av brett leende och uppmuntrande åskådare var det dags att kliva av. Men lördagens firande för Duveholmsgymnasiets, KTC:s och Lindengymnasiets nästan 400 elever hade då ännu bara börjat.
Är det inte slut när nästa gryning randas så pågår det väl fortfarande.