Professor i filosofi om oron för brottslighet: "Vi tror det vi vill tro"

Oron för att utsättas för brott är större än den faktiska risken, men trots det kan det vara svårt att ta till sig att det kanske inte är så illa ställt med brottsligheten i samhället.

Som tidningen berättat upplever en stor del av sörmlänningarna otrygghet och oro för växande brottslighet i samhället Men generellt är vi inte mer utsatta än resten av landet. Utsattheten för många brottskategorier har också minskat över tid. Men sociala medier är en plattform där ökad exponering av brottsrapportering får spridningseffekter i form av otrygghet. Det vittnar länets kommunpoliser och polismästare om. De berättar också att det är svårt att ta sig igenom bruset och förmedla en nyanserad och balanserad bild av brottsligheten.

Åsa Wikforss, författare och professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet förklarar att synen på brottsligheten i samhället har fått en identitetsskapande funktion.

Vi har, säger hon, som människor generellt en tendens att i vissa situationer inte riktigt vilja ta till oss evidens och belägg.

‒Det gäller speciellt övertygelser som är centrala för vem man uppfattar sig själv vara som person. Vi tror på vissa saker för att de står som symboler för den grupp vi tillhör. Det skyddar vår identitet.

Dessa tendenser märks särskilt tydligt i debatten kring ämnen som har vetenskapen på sin sida, till exempel klimatet och vaccin, men där många ändå tror på det de vill tro, förklarar Åsa Wikforss vidare.

För vissa grupper har det i dag enligt henne också blivit en central idé att samhället inte fungerar längre och att brottsligheten bara ökar som ett uttryck för det.

‒Det kan då vara väldigt svårt för den gruppen att ifrågasätta den här övertygelsen. En sak som samverkar här är det som kallas bekräftelsebias, vilket innebär att vi tenderar att bara ta till oss det som bekräftar våra egna uppfattningar.

Åsa Wikforss pekar här på populism och krafter i samhället som spelar på rädsla.

‒Det kan vara samhällsomstörtande och här finns inget intresse av att visa att det inte är så illa egentligen.

På sociala medier och i dagens medielandskap sprids desinformation väldigt lätt och effektivt.

‒Det är livsfarligt. Här bidrar vi alla genom att dela utan att tänka. Man går i gång på känsla och sedan är det försent. Den faktaresistens vi ser i dag är resultatet av den nya mediesituationen.

När desinformation väl är ute är det väldigt svårt att korrigera, fortsätter Åsa Wikforss.

‒När man väl tagit till sig en felaktig övertygelse kan det vara väldigt svårt. En massa försvarsmekanismer går i gång och i värsta fall kan en baktändning ske, man tror ännu starkare på det falska man trodde innan. Att bara informera räcker inte, eftersom det står känslor i vägen. Man behöver ta sig bakom skölden och skapa tillit och förtroende. Rationella argument hjälper bara om man inte känner sig hotad.