Den 40-åring, som misstänks för mordet vid Östra skolan i maj i fjol och annan grov brottslighet säger i förhör med polisen att han fungerat som informatör åt just polisen i flera års tid.
I förhör formulerar 40-åringen sig så här: "Under sex års tid har jag lämnat information till polisen som har stämt till 100 procent om när, var och hur ett brott ska ske och brott som har skett efter hand". Han berättar att han ibland väntat tre veckor eller en månad efter ett brott: När han vetat att ingen misstänksamhet riktas mot honom själv har han levererat information till poliserna.
Bland de brott 40-åringen säger sig ha förhindrat med sin information till polisen, nämns ett bankrån i Enköping. Det finns också uppgifter om att han ska ha tipsat polisen om det planerade rånet mot bingohallen i Katrineholm. Polisen var på plats redan när rånarna gick in i bingohallen och ett antal personer, bland annat en vän till 40-åringen, greps. 40-åringen säger i förhör att "jag riskerar mitt liv, min familjs liv för att berätta". Han fortsätter: "Jag vet att jag är dödsdömd. Jag kommer sitta inne. De kommer vilja ta mitt liv, jag vet det".
Varför berättade polisen om att 40-åringen varit informatör?
‒När han själv lyft det i förhören, och det han säger bekräftas av ett antal polisanställda, blir det larvigt om vi vägrar svara på frågor om det. Han berättade själv, utan att vi på något sätt ställde frågor om det, säger Johan Levin, polismästare i region Öst och chef för utredningsgruppen.
Polisen är normalt ytterst förtegen om informatörsverksamheten.
‒Det är av två skäl. Vi vill inte äventyra säkerheten för dem som lämnar information och det andra är att vi är väldigt försiktiga med att basunera ut vad vi har för arbetsmetoder, säger Johan Levin.
Vad vinner informatören på att vara informatör?
‒Inga gräddfiler. De upplyses redan i början att de absolut inte får begå brott för att få fram information. Om polisen skulle upptäcka att de begått brott, då kommer de att åtalas. De har inga som helst genvägar genom rättssamhället, säger Johan Levin, som dock inte alls vill kommentera vad informatörerna har att tjäna på sin roll.
Att en informatör själv berättar, som skett nu, är ytterst ovanligt.
‒Det är ju ett risktagande. Jag förstår faktiskt inte varför han lyfte det här i förhör. Vi skulle aldrig ha gått ut med det själva, säger Johan Levin.