Vi lämnade en sörmlänning på det gigantiska idrottslägret i Norrköping och hämtade en göteborgare sex dagar senare.
Jag blev inte förvånad. Det har hänt förr. För ett par år sedan släppte vi av en storebror på samma läger. Sex dagar senare hämtade vi en östgöte. Det var roligt de första timmarna på väg i bilen till Öland. Men när han fortfarande argumenterade på lugn östgötska a la Julle, ni vet kasperdockan som hängde tillsammans med Jalle och bilen Hjulius när föräldrarna var små, då fick mamman och pappan nog och slog näven i campingbordet.
Själv har jag aldrig bytt dialekt. Det närmaste jag kommit ett byte är dock jag började tänka på skånska i samband med en lång praktikperiod i Malmö för en ännu längre tid sedan.
Visste du förresten att dialekterna delas in i sex större områden? Dialekterna i varje specifikt område har likartade drag i fråga om grammatik, uttal och ordförråd.
Vilken dialekt är då populärast? Tidigare undersökningar har visat att dialekterna i norra och västra Sverige är mer omtyckta än dem i söder och öster. Norrländskan är även mindre populär i Skåne. Och skånskan är omvänt mindre populär i norr.
Trovärdigheten då? När Handelns utredningsinstitut ställde frågan vilken dialekt svenskar föredrar när de blir uppringda så talade svaret sitt tydliga språk. Värmlänningar och gotlänningar saknar trovärdighet. Överst på listan kom rikssvenskan, följt av norrländskan.
Så, vilken dialekt är din favorit?