För fyra-fem år sedan träffade han en ny kvinna, som var yngre och inte hade några barn, men som gärna ville.
– Tankarna ändrades. Jag tycker ju att barn är det bästa som finns, säger han.
Han uttrycker en oreserverad pappakärlek till sin lilla son. Visst hade han farhågor innan Edvin föddes, men de är som bortblåsta nu.
– Innan tänkte jag "hur i hela världen ska man orka". Jag tänkte att jag måste passa på att sova och njuta, men de tankarna finns inte längre. Man har inget val och kroppen anpassar sig, säger han.
Han funderade också en hel del på vad andra skulle tycka och tänka. Men ju närmare födseln kom, desto mer oviktigt blev det. Visst tror han att det är många som pratar och har åsikter när han inte hör.
– Men alla som känner mig tror jag är glada, för jag är så glad själv, säger han.
Han går i pension ungefär samtidigt som Edvin börjar skolan. Då kan han vara pappa på heltid.
– Det är få förunnat att få vara på heltid med sitt barn från att det är sju, åtta år.
Läs mer i papperstidningen: "Acceptansen för papparollen har förändrats".