Packade sillar på Åbokryss

Emellanåt måste en glesbygdsbo ut i vida världen, som till exempel Åbo. Då blir man lätt yrslig av hur mycket folk som ryms ombord på en Finlandsskuta.

Minns ni Sven Jerrings klassiska referat från fotbollsmatchen mellan Sverige och Japan under OS i Berlin 1936 där han utbrister “Japaner, japaner, överallt japaner!”?

På färjeturen från Åbo ekar Jerrings röst i bakhuvudet, för rederiet har verkligen lyckats sälja in båtutflyktskonceptet mot den asiatiska marknaden.

Japanska turister är oerhört artiga och vänliga, men de har inte kläm på vad nordbor uppfattar som ett bekvämt avstånd till en obekant medmänniska.

När man med svenska mått har fyllt en hiss med fyra vuxna, fem barn och två barnvagnar finns det med japanska mått oändligt med plats kvar.

Strax innan dörrarna ska gå igen sticker en ekorrpigg japansk farbror in huvudet, nickar nöjt och viftar glatt in resten av sitt sällskap. Tjoffs, sju personer till pressar sig raskt in och en äldre man halvligger över mitt bröst. När 3-åringen sträcker sig och ger hans fru en kärvänlig dask i rumpan låter jag udda vara jämt.

När sexåringen och jag tar en sen tur till presentbutiken är det bara vi och två japanska gentlemän som shoppar. När det är dags att betala trycker de sig så nära intill att de kan lägga varsin haka på mina axlar.

“Excuse me, I’m trying to pay” försöker jag uppfordrande men förgäves.

På 60-talet lanserade kulturantropologen Edward T Hall proxemik, läran om kroppars närhet i offentliga och privata rum. Enligt honom är 30 centimeter det ideala samtalsavståndet mellan två människor.

Japan är 100 000 kvadratkilometer mindre än Sverige och där trängs 127 miljoner människor. Då går det inte att fåna sig med linjalavstånd hit och dit.

På väg tillbaka till hytten får vi kryssa mellan medelålders japaner i nallemönstrade pyjamasar som är uppsluppna som barn på julafton. De dricker bärs i korridoren i bästa vikingar i västerled-stajl och ler vänligt.

Jag ler vänligt tillbaka, för är det något kulturkrockar får en att inse så är det att vi alla sitter i samma båt.