Så blev det nu inte och hon är fortfarande aktiv trots att pensionsstrecket har passerats. I sommar är det tio år sedan livet i storstaden Stockholm avslutades.
Flytten gick till ett hus på Tegelgatan i Vingåker. Det krävdes tre försök att finna rätt hus. Det första huset var sålt samma dag som Wickert skulle åka ned för att se på det. Tågbiljetten var köpt så mäklaren fick visa ett annat hus. Men när säljaren drog sig ur på grund av att Majsan Wickert ville ha det besiktigat anades en hund begraven och det blev ingen affär.
Till slut fick hon tag i ett lagom stort hus i Myresjöområdet.
‒Ja, jag trodde att jag bodde i Vannala ända till en granne berättade att området hette Myresjö på grund av att alla husen var Myresjöhus. Jag har egentligen längtat bort från Stockholm hela tiden och när jag började leta besökte jag bland annat Hälleforsnäs men Vingåker med närheten till järnvägen var bäst.
Ditt företag heter Design Majsan Wickert. Vad gör du?
‒Jag jobbar med många olika projekt, församlingsblad, årsredovisningar, affischer, böcker och så har jag arbetat med Säfstaholmsutställningarna men i år blir det ingen på grund av renovering av slottet.
När vi går en rundvandring i huset och trädgården visar det sig att det inte bara är pappersprodukter hon håller på med.
Smarta hyllösningar, ett tidningsställ och i trädgården står bord med betongskivor av ris och av grenar har det blivit fina spaljéer.
Hur länge har du hållit på med design?
‒Det började med att jag fick jobb på reklambyrån som gjorde tidningen Ridsport. Där arbetade jag var fjortonde dag med att gnugga rubriker på annonser. Efter ett tag blev jag erbjuden heltid och fick den lön jag begärde, då hade jag dubbel jobbat ett tag och bland annat kört buss.
‒Under åttiotalet var det som mest hektiskt, det var reklambranschens glansperiod. Jag jobbade mycket med årsredovisningar och då gick man i ide i december och kom ut i februari. Men nu jobbar jag lite för att kunna klara mig och det är fortfarande roligt.