Eld förknippar åtminstone jag med mys. Sprakande brasor i öppna spisen, pannan eller kakelugnen eller lägerelden vid vindskyddet. Eld för mig är också glöden på grillen och stearinljusen som sprider trevnad under det mörka halvåret.
Människan har tämjt elden till nästan 100 procent, och så länge vi har kontroll över den är den i vår tjänst. Tappar vi kontrollen är elden en farlig, förödande, otyglad kraft som dödar och förstör det som kommer i dess väg.
Därför är vi fascinerade av elden, och bränder och eldsvådor lockar och förfärar på en och samma gång.
Västra Vingåkers hembygdsförening brukar varje år skapa en utställning kring händelser eller företeelser i Vingåkerbygden. Man tar gärna avstamp i historien, och det som visas är oftast hämtat ur föreningens egna arkiv och museum.
I år är temat eldsvådor, och materialet är i huvudsak gamla tidningsartiklar, fotografier och redskap som används eller har använts för att varna för eller släcka bränder.
Ofrivillig "centrumsanering"
En sak blir mycket tydlig i Prästgårdsflygeln i Vingåker. Eldsvådor har påverkat gatubilden i centrala Vingåker, och även kyrkans utseende. Vingåkers nuvarande "skyline" är född ur eld.
Den 7 februari 1938 brann två kvarter i Vingåkers centrum ner, och 1885 slog blixten ner i Vingåkers kyrktorn (mitt under högmässan, berättar utställningens tidningsartiklar), vilket ledde till att kyrkan vid återuppbyggnaden fick dagens utseende.
Ett par mer samtida bränder finns också med i utställningen, sågverket Skagerströms Trävaru AB som brann år 2002 och den gamla Tandkliniken som gick upp i rök år 2007.
Gripande om stallbrand
Det som är slående när man tittar på utställningen är att Vingåker varit förskonat från dödsbränder och grova mordbränder. Vid exempelvis den stora branden 1938 blev många hemlösa, men personskadorna var förhållandevis små. En brandman bröt benet.
Djur har däremot brunnit inne. Utställningens mest gripande inslag är beskrivningen av branden i stallet på Vårnäs ridskola år 1987, då ridskolans samtliga 19 ponnier och hästar dog. I utställningen finns fotografier med som Katrineholms-Kurirens journalist Harald Ottosson tog dagen efter branden, som inte kunde publiceras vid den tiden.
Tid och läsglasögon
Hundratals unga och vuxna ryttare i Vingåker med omnejd sörjde de fyrbenta vännerna som brann inne, en händelse som kanske lade grunden till den starka sammanhållning och ideella kraft som fortfarande råder i Vingåkers Ryttarförening och kring dess anläggning i Vårnäs.
Utställningen är enkelt presenterad på väggar och bord. Man visar det man har rätt och slätt, och har inte lagt krut på att exempelvis göra förstoringar av de fotografier man har grävt fram eller skriva förklarande texter till det som visas.
Detta skänker å ena sidan en stark autenticitet åt utställningen, å andra sidan är resultatet ganska oöverskådligt. Det gäller att ha läsglasögonen med sig om man behöver sådana, att gå nära och att ta gott om tid på sig för att göra denna mycket intressanta utställning rättvisa.