Det danska begreppet "hygge" flyger över Sverige och världen just nu. Det översätts kanske enklast med "trivsel" och förknippas med stearinljus, raggsockar, fläskstek och gemyt. Att "hygge" kommit i ropet är inte särskit konstigt. Vi har väl alla behov att lägga omvärlden åt sidan en stund och slippa tänka på amerikanska och ryska presidenter, franska presidentkandidater, flyktingkatastrofer, den globala uppvärmningen och hederskultur.
Men att moffa i mig fläskstek, stoppa fötterna i mina gamla nötta fårskinnstofflor och tända stearinljus ger i bästa fall bara andrum för stunden. I sämsta fall slutar myset i obehagliga tankar på hur grisen levt och dött för min skull.
En betydligt säkrare och mer långsiktigt givande metod att uppleva hygge, som av Visit Denmark beskrivs som "en mysig, varm atmosfär där man kan njuta av det goda i livet tillsammans med människor i sin närhet", är att masa sig i väg på en konsert med Katrineholms symfoniorkester.
Under ledning av Camilla Arvidsson har Katrineholms symfoniorkester utvecklats till något som känns varmt, tillgängligt och inkluderande. Orkestern består till stora delar av lokala musikprofiler, lärare vid kulturskolorna i Katrineholm, Vingåker, Flen och Eskilstuna, entusiastiska hobbymusiker från trakten och några inhyrda proffs från Scenkonst Sörmland eller SON (Symfoniorkestern i Norrköping).
Det är svårt att överskatta känslan av se och höra sin granne, som man ser varje dag gå ut med hunden, sitta uppklädd med en violin under hakan och spela "Wals no 2" av Sjostakovitj, eller att höra Camilla Arvidsson i väl avvägda och underhållande mellansnack presentera musiken som framförs.
Men nästan inget slår när orkestern gästas av Elin Rombo, en av Sveriges alla hetaste och mest uppskattade sopraner. Elin Rombo, som är född och uppväxt i Katrineholm, gör just nu succé tillsammans med Henrik Dorsin på Operan i Stockholm med "Glada änkan". Men när hon besökte sin gamla hemstad var det arior ur andra operor som stod på programmet.
Efter det inledande "Let the bright Serafim" av Händel tillsammans med trumpetsolisten Fredrik Lindgren, och två orkesterstycken av Prokofjev, sjöng Elin Rombo två arior, Voi che sapete" och "Non so pìu" ur Mozartoperan "Figaros bröllop", som normalt görs av en mezzosopran.
- Men det är ju bara vi här, skojade Elin Rombo, och berättade också att orkestern hade fått skriva in ordet "hormonstinn" i sina noter till styckena.
Och just det, att förmedla känslor, är Elin Rombos alldeles särskilda förmåga, utöver alla superlativer man kan ösa över hennes röst, teknik och frasering. Under kvällen fick den fullsatta aulan uppleva känslor av förälskelse, avsked, flirt och bottenlöst hat och hämndbegär.
Hygge när det är som bäst.