Våren 2017 vårdas en 35-årig fängelsedömd man på Karsuddens sjukhus. Han är arg och bitter, svart i sinnet, över något som pågår utom hans kontroll i det liv som brukade vara hans. Det ska flera personer som känner honom senare berätta för polisen.
En dag får han ett telefonsamtal till avdelningen. Det är en ”Anders” från arbetsförmedlingen som söker honom. Han tar samtalet, som normalt ska medhöras av personal. Inget tyder på att så sker denna gång.
Det är inte ”Anders”. Det är en 40-årig bekantskap till patienten. Mannen är väl känd i kriminella kretsar, kallas stundom ”gängledare” och är både omtyckt och fruktad beroende på sammanhang.
Mannen är ingen vän till 35-åringen. Deras vägar har korsats många gånger förut, redan på den tiden då North City Boys och skinnskallarna spöade varandra på stan. Men de är heller inga fiender. De har haft affärer ihop. Det finns fortfarande en penningskuld att justera.
De pratar med varandra. Det görs en överenskommelse. Stenar som ska krossa människors liv sätts i rullning.
På kvällen den 14 maj kör en polisman förbi ett bostadsområde i Katrineholm. Utanför ett hyreshus ser han ett antal personer stå samlade och diskutera någonting. Polismannen känner dem väl. Där syns 40-åringen, som bor i ett av husen. Där står två av hans unga ”gängmedlemmar”, 22 och 24 år. Och där finns ytterligare en person; kanske den då 21-årige man som liksom de andra snart ska bli inblandad i ett mycket allvarligt brott.
De är alla wheelare och dealare, kända i narkotikasammanhang men också för våldsbrottslighet. De styr stan, påstår somliga. Polismannen undrar vad de håller på med.
När söndagskvällen lägger sig över Katrineholm sänker sig lugnet. Vardagsrum badar i HD-skärmarnas sken. Tablå-tv visar partiledardebatt om Sveriges framtid, Tre Kronor är redo för VM-nedsläpp. Folk facebookar, lagar mat, leker med barnen och tar hundarna på kvällspromenad.
Och så finns det de som tar en taxi till en knarkarkvart i Sågmon för att hämta en Glock .22.
På Norr kommer en man gående. Han är jämnårig med patienten på Karsudden, men de känner knappt varandra. Denne 35-åring har varit i sitt föräldrahem. Grillat, lyssnat på musik, snackat. Senare på kvällen ska han hem till sin flickvän. De har offentliggjort sin kärlek på facebook. Men först ska han träffa någon som nyss kontaktade honom på mobilen. Han går till Östra skolan. Där, på baksidan, väntar han.
En bit därifrån, på Stensättersgatan, hoppar två män ut ur taxin. De är tillbaka från Sågmon. Vittnen ska senare berätta att det i deras närhet också finns en tredje man. Han väntar i skuggorna i grönområdet nära kolonilotterna.
Klockan är omkring 20.15 när sju skott brinner av. Bakom skolan faller 35-åringen till marken. Någon springer därifrån.
Åtta minuter senare är de första polispatrullerna på plats. Det blir början på den mest omfattande och komplexa brottsutredningen i Katrineholm på flera år. När den slutförd lämnas in till Nyköpings tingsrätt den 26 januari 2018 är själva huvuddokumentet på cirka 3 000 sidor. Utöver alla tekniska undersökningar, protokoll, fotografier och tjänsteanteckningar innehåller den omkring 600 förhör.
Enligt förundersökningsledaren, åklagaren Robert Eriksson, kokar alltsammans i protokollet ner till en obehaglig slutsats: mordet på 35-åringen är utfört på beställning.
Anstiftaren, påstår Eriksson, är 35-åringen på Karsudden. Motivet sägs vara svartsjuka i dess mest extrema form.
– Hur fan ska jag kunna anstifta nåt, jag har ju suttit förfan inlåst! utbrister 35-åringen när han konfronteras med påståendet.
Svartsjuketeorin dyker upp på polisens radar redan på mordkvällen. Den skjutne 35-åringens flickvän var tidigare gift med mannen på sjukhuset. Han beskrivs – vilket han inte alls håller med om – av flera personer som ytterligt svartsjuk och kontrollerande. Inför hans frisläppande har hans ex och pojkvännen övervägt att lämna stan.
I floran av tips som når polisens brottsutredare finns kända namn på potentiella gärningsmän. Tipsen kopplas samman med de personer som setts av en polisman bara någon timme före dådet. I slutet av juli sitter tre av dessa häktade, den fjärde låses in i september. Strax därefter häktas även 35-åringen. Ytterligare personer är periodvis anhållna, misstänkta för att ha hjälpt till att skaffa undan mordvapnet och tiga om vad de vet.
40-åringen har alibi för tiden för mordet. Han var på en mack och köpte cigg. Senare på kvällen, uppger han, ramlar 21-åringen in i hans lägenhet. Den unge mannen är speedad. "Något gick fel”, ska han ha sagt – och dumpat pistolen.
Vad ingen vet – inte ens den lokala polisen – är att 40-åringen i flera års tid i det fördolda har varit anlitad som polisinformatör. Det är i panik, säger han, som han bestämmer sig för att skaffa undan pistolen. Den har varit hans, medger han, men ska tidigare ha sålts till 22- och 24-åringarna. Det är ett påstående som ska få dem att fnysa irriterat.
40-åringen berättar i förhören att mordvapnet forslades till en stuga i Sågmon. Den göms avsiktligt slarvigt så att den enkelt ska hittas vid husrannsakan, påstår han. Men vapnet hittas inte förrän han senare berättar att vapnet blivit nedgrävt i skogen.
Varför sköts 35-åringen? På stan och i sociala medier spekuleras om en narkotikaaffär eller en skuldindrivning som gått snett. Offrets historia var inte fläckfri, visar också polisutredningen. Den häktade 40-åringen påstår att killarna i gänget retat sig på 35-åringens attityd. De skulle tvinga honom att sälja knark åt dem, alternativt bötfälla honom 80 000 kronor för att han var ”kaxig”.
Samtidigt skulle han uppmanas att hålla sig borta från den där kvinnan.
Vem sköt? undrar polisen. 21-åringen som dök upp med vapnet, antar 40-åringen. Men det kan ha varit någon annan.
– Alla av dem är kapabla.
Brottsutredarna vänder på varenda sten. Med stöd av vittnesmål och mobiltrafik blir de allt mer övertygade om att de tre häktade yngre männen forslade vapnet till mordplatsen och deltog i det som sedan hände. Men trots alla komprometterande detaljer och pressande förhör nekar de konsekvent.
De har inte planlagt något. De har inte stämt möte med 35-åringen eller haft skäl att göra något mot honom. De har blivit ditsatta av 40-åringen, menar de.
21-åringens dna återfinns på vapnet. Det är planterat, menar han och anklagar 40-åringen. Det var han som tog uppdraget, uppger 21-åringen och undrar varför han ska ta ett långt fängelsestraff för något som någon annan har gjort.
– Ibland är livet orättvist, säger han till polisens förhörsledare och får till svar:
– Jag skulle vilja säga i ditt fall förödande.
Så som de där skotten, i oändligt mycket högre grad, var för 35-åringen den där kvällen vid Östra skolan.
Detta reportage återger uppgifter i faktiska polisförhör, faktasammanställningar i polisutredningen samt gärningsbeskrivningarna i mordåtalet.
Katrineholms-Kuriren kommer inför rättegången att publicera mer material och nyhetsrapporteringar med utgångspunkt från de flera grova brott som ingår i åtalet.