81 personer miste jobbet i veckan – så löd en av topprubrikerna på nyhetsplats gårdagens Katrineholms-Kuriren. Under den gångna veckan kom besked från Sörmlands Grafiska att 56 grafiker sägs upp och på torsdagen stor det klart att 25 anställda tvingas lämna sina jobb på SKF Mekan.
Det är svårt att med ord försöka beskriva den sorg, ilska, maktlöshet och oro som var och en av de 81 personer som drabbats känner.
De ställer sig frågor:
Kommer jag att kunna försörja mina barn? Kan jag bo kvar i mitt hus? Måste jag börja pendla eller flytta till en annan ort för att få ett nytt jobb? Ska jag börja studera?
Förutom de uppsagda själva, brottas också deras närmaste med känslor av frustration och oro för framtiden.
Det som hänt innebär även ett slag mot Katrineholm som ort och kommun. Att så många arbetstillfällen försvinner är ett bakslag. Inte bara för vår styrande kommunpolitiker, som gärna vill kunna ta åt sig äran av arbetsmarknads- och utvecklingskurvor som pekar uppåt. Alla som lever och verkar i kommunen påverkas.
En slutsats man kan dra efter den senaste tidens många varsel och uppsägningar i Katrineholm är att den strukturomvandling, som orten befunnit sig i under de senaste decennierna, fortfarande pågår. Industrin står ännu för en betydande del av den lokala arbetsmarknaden. Med tanke på utvecklingen med nya, allt mer avancerade maskiner, som gör produktionen effektivare och därmed mindre personalkrävande, samtidigt som det krävs spetsigare kompetens och högre utbildning för att sköta dem, så kommer nya varsel att lägga i Katrineholm. Och det även efter att konjunkturen har vänt.
Men allt är inte nattsvart. Katrineholm har, trots den gångna veckans dråpslag, hittills varit en kommun som har klarat övergången från en renodlad industriort till en kommun med en mer diversifierad arbetsmarknad relativt gott. Det märks, om inte på andra sätt, på befolkningsutvecklingen. I ett 30-årigt perspektiv har vi haft en svagt positiv utveckling.
Det man måste göra för att Katrineholm inte heller i framtiden ska hamna i en negativ spiral med färre jobb och utflyttning, är att fortsätta arbeta för ett bättre företagsklimat. Att utveckla och marknadsföra Katrineholm som boendeort. Att förbättra kommunikationerna till och från omgivande städer. Att höja invånarnas utbildningsnivå.
Bortsett från konkreta satsningar som den på Logistikcentrum, innebär detta att man måste föra en politik som handlar om abstrakta saker. Frågor som inte ger bekräftelse i form av mätbar framgång under överskådlig tid, och som man inte vinner några val på. Därför krävs uthållighet, mod, breda uppgörelser och samverkan med näringslivet.