Nej, det är inte så att ni slipper mig, men det är så att två av mina förebilder har lämnat sina nära och kära samt oss andra. En av dem är fotografen Lennart Nilsson som jag mött ett antal gånger. Dels har jag varit på studiebesök hos honom tillsammans med en grupp andra pressfotografer, dels mötte jag honom på Årets bild för flera år sedan. Årets bild är en bildtävling för pressbilder.
Lennart Nilsson var alltid sprudlande glad med en härlig glimt i ögat och han var en unik fotograf. Många känner inte till att han hade en karriär som framgångsrik reportagefotograf innan han slog igenom med bilderna på livets början.
Den andra Nilsson som gått ur tiden är Edda Nilsson. Hon är inte lika berömd utanför klassrummet som Lennart Nilsson. Men i klassrummet så såg hon till att jag inte kunde fuska med läxan i mellanstadiet. Hon är en av anledningarna till att ni kan läsa detta. Hon var allvarsam men hade nära till skrattet, hon var rättvis och en förebild för många. Detta är något som vi är många som är tacksamma för.
Mina krönikor brukar och ska locka fram ett leende. När jag tänker på dessa två Nilsson ler jag i tacksamhet.