Iraks nationaldag firas den 9 april, eftersom det var den dagen Saddam Husseins regim föll. Men för många irakier känns den anledningen lite konstruerad.
- En del firar den sista december 2011 i stället, det var då den sista soldaten lämnade Irak, säger Ghaidaa Al-Kinani, som bjudit hem släkt, vänner och grannar för att fika och umgås.
Både hon och gästerna konstaterar att även om Irak var en diktatur tidigare, så blev allt huller om buller efter regimens fall. Inte ens nu, tio år sedan Saddam-regimens fall, är det ordning i Irak.
- Vi trodde att det skulle bli bättre, men det blir bara värre och värre, säger Samar Jassim.
Hon har sett demonstrationer i Irak på tv under nationaldagen, snart är det val i landet.
- Folket har väntat jättelänge, de behöver en kandidat som styr landet bra. En som inte bara representerar dem från norra Irak eller södra Irak, shia eller sunni, utan en som representerar alla.
Det har ingen betydelse vilken religion eller grupp man tillhör, säger Nagham Aljabri.
- Vi är shia, sunni, kristna. Jag själv är baptist. Det har ingen betydelse, säger hon.
Också i Irak var folkgrupperna och religionerna blandade.
- Min mamma är sunni, min pappa är shia från norra Irak, min man är sunni, jag räknas som shia. Men det har ingen betydelse, Irak är ett enda land, säger Ghaidaa Al-Kinani.
På bordet står kanelbullar, baklava, brylépudding med mariekex, tårta, dadlar som doppas i yoghurt, sambusiknyten fyllda med fetaost, hett te i små glas. Ghaidaa Al-Kinani jobbade till fyra och rusade hem för att hinna göra i ordning maten.
- Det är socker i allt, vi gillar socker, säger Samar Jassim och skrattar.