Ibland kan det vara riktigt roande att få en fråga som man i ett sammanhang absolut inte förväntar sig. En fråga som dessutom avslöjar att frågeställningen varit upp för dryftande i ett eller flera sammanhang.
Jag har väl dragit lite av en turlott i det genetiska lotteriet när två människor blir sammen och barn blir till.
Mor min är blir 83 till hösten, och ser väl inte en dag äldre ut än någonstans på övre sextioskalan. Syrran är över 60, och när vi skulle fira hennas 50-årsdag på lokal, gick krögaren, efter en synlig förvirring över att ingen såg ut som just 50 år, fram till morsan, då 72 år, och gratulerade till den stora dagen.
Nåväl. Ju äldre jag blivit har många kamrater runt mig ökat midjemåttet markant samtidigt som hårfästena försvunnit allt längre neråt nacken och fordom blont och brunt har blivit grått i det som nu finns kvar.
Men inte på mig. Om än inte lika tjockt hår och något uttunnat så sitter håret i stort där de alltid suttit, och är i stort lika brunt som förr, men med några gråa hår här och där.
Skäggstubben har länge varit främst grå.
Frågan som kom, som jag nämnde inledningsvis, ställdes av en framträdande politisk profil när jag besökte S-huset 1 maj under frukosttuggande och andra viktiga förberedelser inför avtågandet med plakaten.
Frågan löd:
"Bäck! Färgar du håret??".
Svaret på det var och är nej. Men det slog mig senare att varför inte? Kanske ska ta och just färga håret. Bara för att jag är ganska trött att se samma figur glåmandes i spegeln varenda eviga morgon. Så nu går jag i färgastankar. Och då menar jag inte en färg som är snarlik den jag nu har, utan en radikal scenförändring kan vara att vänta framöver.
Passar väl bra nu när jag snart tar semester och drar iväg till Österlen på en vecka och senare en vecka i Göteborg, min kära hemstad. Så nästa gång någon eventuellt frågar om jag färgat håret så vet jag att jag uppenbarligen inte färgat det tillräckligt.
Just saying.