När jag läser Robert Skoglunds genmäle på min debattartikel och läser om hans synpunkter om mitt svammel, mina attacker på demokratin inom det socialdemokratiska partiet i Vingåker och hans visioner om den politik han säger sig vilja genomföra (se Kuriren den 19 november) kan jag inte annat än tycka synd om Robert Skoglund som inte lyckas se klart, eller rättare sagt vågar se klart. Utan följer elitpolitikernas anvisningar … som en sann politikersupporter.
Han ställer skola och omsorg/vård mot varandra, vilket visar hans bristande insikter och nästan fjäskande argumentering, eftersom just vi som vill att även tätorterna utanför centralorten ska ha ett existensberättigande också vill satsa på just vård och omsorg – inte minst äldreomsorg. Hade han tagit reda på fakta lite bättre, skulle han veta att just den frågan har jag och andra med mig stridit för i många år.
Men bra äldreomsorg kan och ska ske utan att skol- och barnomsorg ska bli lidande. Det socialdemokratiska mantrat har alltid varit vård – skola – omsorg, och så ska det fortsätta att låta.
Min kritik handlade om att vi inom S i Vingåker inte kan komma överens, vi kan inte ens föra en öppen och förutsättningslös diskussion. Är då allt partiledningens och Viking Jonssons, Camilla Anglemarks eller Caroline Helmersson Olssons fel.
Självklart inte – jag och många med mig bidrar givetvis till en debatt som skapar klyftor och meningsskiljaktigheter.
Skillnaden är bara den att vi i den socialdemokratiska organisationen har en struktur på hur medlemsdemokratin ska förverkligas och det är här som politikereliten sätter sig på tvären. My Way som Frank Sinatra sjunger eller No Way som skulle kunna vara grundtemat i filmen om ett amerikanskt motorcykelgäng; S i Vingåker har slagit ihop det hela till; My Way or No Way.
Robert Skoglund glömmer mycket pikant att påpeka att ytterområdena redan gjort stora avkall på vad de en gång ville. Visserligen får Högsjö skola garanterat vara kvar ett par år till, men efter 2012 finns inga garantier. I Österåker har man accepterat att man inte kommer att få tillbaka en kommunal skola – istället satsar man på att kraftsamla på ideella insatser för att kunna skapa en friskola.
Baggetorp har tagit fram ett intressant förslag till en åk 1-3/1-4-lösning – Baggetorps-modellen, där fritids samtidigt flyttar in i skolan och den byggnaden blir ledig till omedelbar försäljning.
Men det berör inte Robert Skoglund – inte ens den chansen fick Baggetorp för att visa att det går att få ekonomi även i en småskalig lösning.
Skolan ska i- stället stå tom till 2013 – då kan den säljas, om det inte dykt upp en jättevåg av inflyttade barn. Allt enligt S-ledningens förslag och beslut.
Robert Skoglund kallar mig populistpolitiker och okej, om det gör att jag når konkreta politiska beslut som har en positiv inverkan på hela kommunen och för folk som berörs, då är jag väl populistpolitiker. Men med sin haltande argumentation får nog Robert Skoglund finna sig i att betraktas som en populistisk politikersupporter och det är väl inte illa för en som vill komma upp sig?
Men är det han står för bra för kommunen eller för våra invånare? Eller vad är det egentligen han vill?
Jag skulle önska att han i- stället hade modet att argumentera för lösningar som kan föra den socialdemokratiska politiken framåt i Vingåker. Fast då kan man inte bara le och hålla med … för då krävs det också lite civilkurage.
Och Baggetorps skola ska få chansen att leva vidare på sina egna meriter och förutsättningar. Och Högsjöskola behöver mer än två år av lugn och ro. Ställer du upp på det, Robert Skoglund?
Lars Knapasjö (S)