Det var en stor publik som samlats i Julita Museets lilla vackra hörsal. Det vankades musik i världsklass. Carl Pontén och Dimitri Ashkenazy. Piano och klarinett. Musik av bland andra Bernstein och Piazzolla. Och ingen blev besviken vågar jag lova.
Dimitri Ashkenazy visade sig vara en otroligt trevlig bekantskap. Med en älskvärd utstrålning som spred ett smittande leende över publiken vann han sympatipoäng och bjöd, tillsammans med Carl Pontén på en oförglömlig upplevelse. En varmt rundad ton i sin klarinett som gifte sig perfekt med träpanelerna i museet, en repertoar vars dynamik sträckte sig från mjukt kullrande till explosiva urladdningar. Ett artistiskt fyrverkeri med Carl Pontén som mästerlig adjutant. Krig och kärlek. Allt fanns med.
Inte minst ett stort mått erotik. Astor Piazzolla (1921-1992) är förknippad med argentinsk tango. Han blev även den som tog den traditionella tangon över gränsen till det som kom att kallas Nuevo Tango. Den nya tangon. Just förnyelsen väckte anstöt hos ortodoxa tangofundamentalister. Piazzolla fick bokstavligen slåss för sin musik. De fyra stycken som framfördes under söndagskvällens konsert visade upp en komprimerad essens av vad musik egentligen handlar om.
Piazzolla har inspirerat senare generationer av musiker och kompositörer. Gränsöverskridande. Stora namn inom jazzen som Al Di Meola och Chick Corea har tagit intryck av Piazzollas musik. Storartat.
Från nya till gamla världen tog oss musiken efter paus. Framförallt avslutande Four Characteristic Pieces, av engelske kompositören William Hurlstone (1876-1906) var stort att uppleva. Jag hade laddat ned noterna från nätet. Mycket intressant att följa musiken på det sättet.
Ashkenazy är ett namn som förpliktigar. Dimitri är mycket riktigt den store pianisten, Vladimir Ashkenazys son. Dimitri är på väg att göra sig ett eget sort namn inom konstmusiken. Fantastiskt att vi fick uppleva detta i Julita.
Nästa konsert i Julitafestivalen hålls på Ericsberg. Söndagen Den 7/8 blir det fyrhändig pianomusik.