Hon ångrar visserligen sättet på vilket hon gjorde slut med en kille. Ett annat uppbrott slog det gnistor om och gamla hyresvärden är inte vatten värd.
— Det är lättare och mer intressant att kommunicera med djur än människor.
Som mest hade hon sex miniatyrhästar, två arabhästar, 20 katter, 40-talet höns och tio gånger fler kycklingar och 20 pyton- och majsormar hemma vid Marielund utanför Vadsbro.
— Nu har jag begränsat mig.
Det betyder fem – snart nio – miniatyrhästar, nio katter, två arabhästar och två pytonormar ...
Dialekten avslöjar ursprunget.
— Jag fick nog av storstan när jag hittade en berusad man i mitt växthus, säger Eva.
Flytten gick till Björnlunda innan hon sökte och fann huset mellan Flen och Bettna. Det var ungefär samma skäl till att hon sa upp sig från jobbet som dataprogrammerare och utbildade sig till hovslagare.
Men hon har för det mesta gått sina egna vägar, struntat i andras råd och gjort det hon tror på själv.
— Jag vet vad jag vill och tycker. Oftast har munnen sagt det innan hjärnan hunnit linda in det.
Därför älskar hon när folk säger vad hon inte kan. Då blir utmaningen att bevisa motsatsen.
— Och det är en inställning som tagit mig väldigt långt.
Som att köpa en arabhäst och börja tävla med Igor i hoppning, dressyr, fälttävlan.
— Araber påstås ju inte kunna vare sig det ena eller andra. Men i fälttävlan hoppade han över 1.10 meter höga fasta hinder och galopperade så fort att det svartnade för mina ögon. Det var häftigt.
När det var bevisat ville sökaren Eva Rubin hitta något nytt, roligare och bättre. Det blev distansritt. Åter på Igor – som i många år ledde rankningslistan över flest godkända tävlingskilometer per år.
— Vi nådde nästan 3 000 kilometer innan jag tvingades avliva honom 2010. Då var han 32 år.
När VM i distansritt avgjordes i Stockholm 1990 var Eva Rubin där, som åskådare. Hon följde favoriten, amerikanskan Becky Heart som tog sin andra raka seger. När hon också tog en tredje titel i Barcelona två år senare sökte Eva kontakt med henne.
— Jag skrev ett brev att jag var beredd att ta vilket jobb som helst om jag fick komma till henne i USA.
När brevet förblev obesvarat ringde hon i stället, med förespeglingen att kolla om brevet kommit fram. Resultatet av samtalet blev att Eva fick två månaders praktikjobb hos Becky Heart och Rida VM-hästen Rio.
Där kunde historien ha slutat. Men den har precis bara börjat och fortsättningen är som hämtad ur vilken saga som helst.
De möttes igen när VM avgjordes i Haag. Då föll Rio och ekipaget tog sig inte i mål. Så när det amerikanska VM-laget till 1996 skulle tas ut ratades Rio. Trots tre VM-titlar ansågs han passé. Och den här gången är det inte Rubin som ringer till Heart utan tvärt om.
— Jag fick en inbjudan att rida Rio i VM.
Eva åkte till ranchen i Kalifornien och tränade med Rio och följde sedan med till Kansas och VM.
Efter en tio timmar ritt över 16 mil slutade Eva och Rio femma. När veterinärerna dagen efter besiktat alla hästar gick förstapriset för "häst i bästa kondition" till, just det, Rio.
— Det är det finaste jag kunde vinna, konstaterar Eva.
I dag har hon bytt hobby och fastnat för amerikanska miniatyrhästar.
— De är som chips. Man kan inte nöja sig med ett utan måste ha fler.
Därför får de fem småhästarna snart sällskap av fyra till som Eva köpt från USA. Med dem blir hon en av de största i en sport som ännu är i sin linda i Sverige.
— Man kan ha dem till allt utom att rida dem.
I stället leder hon dem genom hinderbanan, springer efter med långa tömmar eller sitter i vagnen bakom.
— Hinderkörningen är roligast. Min dröm är att köra fyrspann med dem.