Det är lätt att vara kritisk då man i efterhand granskar foton av hur det ”gamla” Katrineholm såg ut, innan den stora centrumsaneringen genomfördes, med början på 1980-talet.
Man ser de gamla vackra husen som ett efter ett blev grävskopornas offer. ”Varför har man rivit alla vackra hus från förr?” frågar man sig förskräckt. Frågeställningen är befogad, i synnerhet då de olika miljöerna är förevigade från sin bästa sida, då de var tämligen välskötta.
Verkligheten var dock lite annorlunda. Kvarteren i centrum och byggnaderna där var i själva verket mycket nedgångna och omöjliga att renovera.
Varför hade då detta förfall tillåtits? En av orsakerna kan antas vara att det i absoluta centrum fanns två stora markägare – AB Katrineholm Husbyggen och Eriksson & Malmnäs, som genom strategiska markförvärv skapat en låsning. Man ägnade sig åt att bevaka varandra i stället för att vidta åtgärder mot förfallet.
Kommunalråd i Katrineholm under 1980-talets senare hälft var Göran Persson, som föresatte sig att bryta låsningarna mellan de båda konkurrenterna. Han lyckades, i stort sett på egen hand förmå dem att köpa och sälja tomter till varandra, vilket gav till resultat att Katrineholms Husbyggen kom att äga kvarteret Pionen och Eriksson & Malmnäs kvarteret Näckrosen. Sanering och nybyggnation i de båda kvarteren kunde ta fart. Samtidigt som kommunen själv kunde ta hand om kvarteret Rosenbusken, för att uppföra bostäder och ett efterlängtat kulturhus.
Arbetet med att förnya var dock långt ifrån okontroversiellt. På Stortorgets västra kortsida låg den så kallade Raggarbacken, med fastigheterna Stortorget två, fyra och sex. Det var i första hand rivningen av nummer två, det gamla frisörshuset som väckte opinion.
En protestlista mot rivning av huset samlade 2 000 namnunderskrifter och röster höjdes för att man i stället skulle uppför mindre och pietetsfulla byggnader på båda sidor om frisörshuset. Protesterna ljöd dock för döva öron och då de folkvalda politikerna var så gott som eniga i frågan, jämnades Raggarbacken och dess hus med marken och ett nytt bostads- och affärshus uppfördes.
Tilläggas kan att den så kallade Basaren på Stortorget två aldrig behövde bekämpas av grävskopor, utan jämnades med marken av en häftig brand sommaren 1985.
Föryngringen av centrum pågick ända in på 2000-talet genom bland annat tillkomsten av gångtunnel, gågator och nytt resecentrum.