Hon har arbetat ett stort antal år som distriktssköterska efter specialistutbildningen 1988. Nu ansvarar hon även för diabetesvården på Vingåkers vårdcentral.
Säger man sjuksköterska tänker många på någon som ger sprutor, plåstrar om och lägger förband, men det är bara en del av yrket. Det går att hitta många specialiteter med sjuksköterskeutbildning som grund.
‒Ja, det finns narkossköterskor, skolsköterskor, akutsjuksköterska, ambulanssköterska och ett stort antal till, berättar Marie Nilsson.
Du berättar att din bästa tid var då du var distrikts- och skolsköterska i Marmorbyn, varför då?
‒Det var roligt att arbeta med barnen och jag fick en unik möjlighet att möta människor i deras hemmiljö. Det var många olika typer av hem och personligheter som jag fick möta under den tiden och man var alltid välkommen.
Underlättade det ditt möte att besöka patienten i hemmiljön?
‒Till viss del fick man ett bättre helhetsgrepp och kunde hjälpa honom eller henne bättre. Samtidigt var det ett arbete för en ensamvarg och jag hade stor frihet.
Har du inte funderat på en annan inriktning, till exempel narkossjuksköterska?
‒Under praktiken när jag gick i skolan provade jag allt möjligt, som akutsjuksköterska. Då insåg jag att distriktssköterska var den specialitet som passade mig bäst. Så svaret på frågan är nej.
Du har ett yrke där människor du möter vill ha råd, även när du inte är på arbetet. Hur ser du på det?
‒Det är ingen större belastning. Jag ger gärna råd i förebyggande syfte när jag får frågor men det känns inte som någon stor belastning.
Jag har arbetat med palliativ vård och det är helt fantastiskt. Jag skulle helst se att de inte var sjuka men man får mycket tillbaka från svårt sjuka människor.