Dragana Luketa öppnar dörren till lägenheten på Norr i Katrineholm och bjuder gästvänligt och leende in reporter och fotograf. Kaffe och tårta ställs fram.
- Dragana fyllde 40 i fredags, säger maken Reijo Eriksson.
Under samtalets gång berättar Dragana att även om hon fortfarande är ganska ung umgås hon gärna med kvinnor som är 60–70 år.
- Jag har gått igenom ett helvete i mitt liv. Det gör att jag kanske är äldre än andra som inte har gått igenom något liknande. Jag fick lämna mitt hemland då var jag 19 år. Som kristen kvinna och serb stod jag på plats nummer ett i min hemstad för att bli våldtagen och dödad, men jag kom undan.
Via buss till Polen och båt till Sverige hamnade hon i Ystad och flögs därifrån till Luleå. Därefter flyttade hon till Sundsvall. Långt borta från Bosnienkriget, men motsättningen mellan kristna och muslimer fanns även i Sverige.
- En bosnisk man som förlorat sin far i kriget hatade de kristna och hotade mig till livet. Jag har också förlorat flera nära i kriget, men sorgen har utvecklat mig. Jag fick beskydd men kunde inte fortsätta mina studier på SFI i Sundsvall.
I stället flyttade hon till Katrineholm. I ryggsäcken hade hon med sig en stark känsla för demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter från sin mor och far
- När jag kom till Sverige sökte jag arbete genom Arbetsförmedlingen. Jag fick höra att med den fyraåriga textiltekniska utbildningen med färganalys kunde jag flytta till Bangladesh. Så jag gick 3,5 år på Åsa folkhögskola, var projektledare, processledare och gick en datautbildning. Jag ville vidareutbilda mig till psykolog, men behövde arbetslivserfarenhet med människor, i stället fick jag plats på en klädbutik, berättar Dragana.
- Jag kan inte hålla käft när jag upplever orättvisor, rasism eller segregation. Jag kan förstå var känslorna kommer ifrån bland de ungdomar som i dag bränner bilar i Sverige. Segregation leder till ökade klyftor. Men våld måste bekämpas med kärlek och förståelse. Det är det enda sättet, att vi förstår varandra.
Dragana kämpar mot hedersvåld och för utsatta människor. Hon är bland annat ordförande för Iris (Invandrarnas riksförbund i Sverige).