– Hela grejen började när jag för länge sedan var i Argentina med en kompis och såg honom fälla en buffel från hästryggen, säger Risto Paloneva, grundare av Billsbro Bulls Eye, en förening för beridet bågskytte.
Han blev så imponerad att han bestämde sig för att lära sig hur man gör.
Beridet bågskytte går ut på att en häst och ryttare med pilbåge i hög fart ska galoppera en sträcka och träffa piltavlor längs vägen. Det ska gå fort och man ska träffa rätt på tavlan för att vinna.
Risto Paloneva kommer ursprungligen från Finland. Som ung tävlade han i backhoppning. Som vuxen saknade han farten och spänningen. Och pojkdrömmen om att kunna rida fort och skjuta pilbåge från hästryggen levde fortfarande.
– Så jag lärde mig att rida och åkte tillbaka till Argentina men insåg snabbt att jag inte var mogen för uppdraget. Jag hade tur som överlevde, säger han och skrattar.
Väl hemma igen tog han kontakt med ett turridningsstall i Björkvik. Han övertalade dem att bygga en bågryttarbana. Verksamheten tog fart och 2012 fick hans dåvarande förening arrangera SM i beridet bågskytte.
Risto Paloneva pratar på ett humoristiskt sätt och skrattar ofta. Hans öppna leende smittar.
– Tjusningen med bågskytte är att vara ett med hästen. Tillit mellan häst och ryttare måste vara total. Det skrämmer många. Dressyrmänniskor säger ofta "va, släpper du tyglarna!?", säger han.
Men man vänjer sig.
– Man får flow och en känsla av enighet. Man vet inte var hästen slutar och en själv börjar, säger han och nickar stolt mot sin häst Smirre. Han påpekar att man förstås måste träna för att bli bra.
– Alla kan lära sig. Vi har barn, unga och gamla som är bågryttare. Det är bra att kunna rida från början. Annars får man helt enkelt skritta, säger han.
Nyfikna ryttare från Billsbro stall har sedan några månader tränat beridet bågskytte.
– Det är en sådan adrenalinkick, säger Madeleine Kjellman som rider tillsammans med sin dotter Felicia.
Hon lyfter upp pilbågen mot ansiktet för att demonstrera skjuttekniken.
– Bågen ska vara vid kindbenet. Så släpper man. Man hinner inte sikta utan laddar bara och skjuter. Det sätter sig i kroppsminnets, säger hon nöjt.
De tränar mellan en och två timmar per gång, både till häst men även skjutteknik på marken.
– Har man ingen utrustning får man låna, säger Risto Paloneva.