Så här, långt upp i vuxen ålder, räknas knappt födelsedagarna längre. Bortsett från jämna tiotal är det inget större ståhej runt vuxnas bemärkelsedagar. Ofta måste man till och med tänka efter någon sekund när man får frågan hur gammal man är.
Barnen, däremot, börjar lägga upp planerna för sina kommande födelsedagar 364 dagar i förväg. Vilka som ska bjudas, vad som ska ätas, lekas och ligga i fiskdammspåsarna.
När barnen var riktigt små firade man ju varje ny månad de levt. Mest för att som mammaledig få fikasällskap. Och den allra första tiden räknade man till och med veckor. Frågar man en nybliven förälder hur gammalt barnet är, kan man få svar som "11 veckor, på torsdag".
Men hur många dagar en människa "fyller" slutar man oftast ange redan efter livets allra första bebisbubblevecka. Lite synd faktiskt. Det blir ju snart rätt mäktiga siffror, menar jag. Jag vill därför slå ett slag för firandet av jämna dagar! Och vad är mer passande, och för all del narcissistiskt, än att börja just i dag, på min egen 15000-dagarsdag!
Kanske har du själv en jämn dag att fira inom kort? Har du nyss passerat 27 år är det snart dags för 10000 dagar. Vid drygt 41 passerar man alltså snart 15000. I höjd med 55-årsdagen stundar 20000 dagar och så där fortsätter det med drygt 13,5 års mellanrum.
Börjar man också räkna jämna veckor och månader, så blir det ännu oftare anledning att fira.
Grattis, vetja!