Vårljuset sköljer in från Forssjösjöns blänk och talar om att Kikk:s konstrunda i påskhelgen närmar sig. Lena Svenssons familj har bott i Malmsro i 30 år och valet av hus gjordes mycket utifrån behovet av en verkstad.
Nu är det bråda tider för keramikern, för en sak har hon säkert gemensam med många andra deltagare i konstrundor:
‒Konstrundan är ett jättebra tillfälle att få verkstan städad, säger Lena Svensson som öppnar sina arbetslokaler och sitt showroom för allmänheten på påskafton och påskdagen.
Hon ser fram emot att få träffa ortsbor och andra som ger sig ut på vägarna till öppna ateljéer och verkstäder. Det blir många goda samtal som får ta tid, så ambitionen att under konstrundan hinna visa hur arbetet går till kommer ofta på skam.
Likt de flesta konstnärer och konsthantverkare har Lena Svensson fler jobbjärn i elden. Faktum är att hon har ytterligare tre jobb: måndagar och tisdagar är hon lärare i bild och keramik på kulturskolan i Katrineholm, onsdagar till fredagar är hon lärare på konstlinjen på Karlskoga folkhögskola, och många helger finns hon i Stockholm där hon är med och sköter butik och galleri hos konsthantverkskollektivet Blås och knåda.
Det kan låta hektiskt, men Lena Svensson älskar sitt liv.
‒Jag gillar att vara i gång. Energin får jag från andra, säger hon.
Samtidigt som hon tycker om ensamarbetet i verkstaden är hon överförtjust i att lotsa elever och kursdeltagare och att möta sina kolleger på kulturskolan och folkhögskolan.
‒Det är fantastiska människor.
Fascinationen för att skapa i lera väcktes hos Lena Svensson redan när hon var barn i Stockholm och familjen köpte keramik från "Lasse på Fjällgatan". Lite senare gick hon en keramikkurs tillsammans med sin mamma, hos keramikern Dagmar Änggård, som hon själv sedan välkomnade till Blås och knåda.
Än i dag är kärleken till hantverket oförminskad.
‒Jag hade lätt för att lära mig att dreja. Keramik är ett så oändligt stort område. Man blir aldrig fullärd, kan alltid lära sig mer.
Hon har jobbat i stengods hela livet, men efter en period förra sommaren när hon var nära att bli utarbetad bestämde hon sig för att den här sommaren jobba med lergods.
Sommaren är den tid då verkstaden i Malmsro får se allra mest av sin keramiker. Då jobbar hon med all blötlera, det moment som hon tycker allra bäst om, medan hon ägnar vinterhalvåret åt att bränna och glasera.
Aldrig har Lena Svensson tröttnat på att skapa. Det enda som finns i vägen mellan henne och leran är tiden.
‒Jag har mer i huvudet än jag hinner göra.