Pingstkyrkans stora sal i Katrineholm är en alldeles utmärkt konsertlokal. Inte minst när det gäller musik som ska bäras fram akustiskt. Detta fick en stor publik erfara i söndags när Elin Rombo, Ingrid Tobiasson och Mattias Böhm gästade. Det bjöds på ett axplock av operaarior från fem århundraden.
Elin Rombo går från klarhet till klarhet. Det är roligt att ha fått förmånen att uppleva hennes tonkonst vid ett flertal tillfällen. Alltifrån stora föreställningar, med full orkester, till mindre framträdanden, ensam med pianist. Varje gång har den där magiska känslan infunnit sig. Den där man förstår att detta är något alldeles speciellt man upplever.
Det lyriska i stämman, den varma tonen och det där svårdefinierbara som man bara kan kalla för det. Elin Rombo har det. Ingrid Tobiasson får ursäkta. Mezzosopranen får allt som oftast spela andrafiolen; så var fallet också i söndagens konsert. Men hovsångerskan Tobiasson gav prov på paradnummer med hög klass.
Programmet inleddes med att Mattias Böhm spelade ur ouvertyren till Figaros bröllop. Operornas opera, som han uttryckte det. Det går naturligtvis inte att komma undan Mozart när det gäller opera. Så enormt mycket fin musik som kreerades under så kort levnad. Lite längre fram i programmet framförde Elin Rombo den förmodligen kändaste av alla operaarior: Nattens drottning ur Trollflöjten.
Det var ett lättsamt anslag i programmet och inte minst skämtades med det som jag nämnde tidigare. Rivaliteten mellan operaprimadonnorna. Ingrid Tobiasson presenterade sig med orden Jag är mezzosopran. Det är fint det med.
Visst har sopranstämman många gånger huvudrollen i operavärlden, men det finns guldkorn även för det lägre registret. Titelrollen i George Bizets (1838-1875) Carmen är en sådan och Ingrid Tobiasson bjöd på smakprov. Allra bäst var Tobiasson dock i Camille Saint-Saens (1835-1921) Samson och Delila. Stor konst!
Från 1600- talet valdes musik från Henry Purcell (1659-1695). 1700-talet var representerat via Mozart (1756-1791) och 1800-talet fick stort utrymme genom tidigare nämnda Bizet och Saint-Saens. Detta var även århundradet för de stora italienska operamästarna Donizetti, Bellini, Puccini, Rossini och naturligtvis Giuseppe Verdi. Elin Rombo bjöd på musik ur den sistnämndes opera La Traviata.
Musik ur Stravinskijs Rucklarens väg ledde in i modern tid och 2000-talet var representerat genom Sven-David Sandströms opera Batseba, vilken hade premiär på Kungliga operan 2008. Både Elin Rombo och Ingrid Tobiasson fanns med i rollistan.
Ett intressant och trevligt upplägg där publiken fick en inblick i operavärldens vardag. Skämtsamt förklarad som en glamorös tillvaro med ovationer och guldkantade konsertupplevelser. Självklart ligger ett massivt arbete med instuderingar, teknikrepetitioner, timmar av nötning av texter bakom varje föreställning.
Avslutande extranummer blev Fångarnas kör med nyskriven hyllningstext till Katrineholm! Festligt.
Arrangerande Norrgänget kunde räkna in publikrekord till sin verksamhet och är en faktor att räkna med när det gäller arrangemang i Katrineholm. Bra jobbat!
Sven Bertilsson