<p>Sista helgen i februari har blivit ett veckoslut att längta till. Då, när nätterna är mörka och kalla och det känns som vintern aldrig ska ta slut, kommer värmen till Katrineholm i form av rock´n roll-festivalen Live & Jive.</p> <p>Den gångna helgen arrangerades den för fjärde gången i Katrineholm, och som vanligt samlades människor i alla åldrar, stilar och med mantalsskrivningsadresser från vitt skilda landsändar, på Safiren i Katrineholm med ett gemensamt mål: att ha kul.</p> <p>För även om Live & Jive i första hand är en musikfestival, i andra hand en livsstilsfestival som hyllar 1950-talet, är det den uppsluppna och tillåtande stämningen som främst präglar evenemanget. </p> <p>Ingen behöver känna sig fel eller dum under Live & Jive, här finns plats för alla. En 70-årig farbror med egna minnen av 1950-talets ungdomskultur kan dansa loss framför scenen, sida vid sida med trendkänsliga ungdomar, utan att riskera att bli utskrattad. Den som kommer i vanliga kläder kan känna sig lika välkommen som den som sovit med papiljotter och stärkt sin tyllunderkjol.</p> <p>Sedan är ju självklart alla de besökare som ansträngt sig framför spegeln med hårpomada och blodröda läppstift, letat i vintagebutiker efter 50-talskläder och övat in de rätta dansstegen, en attraktion i sig under Live & Jive. </p> <p>Årets upplaga av Live & Jive bjöd förstås på massor av bra musik från de båda live-scenerna och två dj-bås.</p> <p>Kvällen inleddes med Li´l Linn & the Lookout Boys som jag skulle vilja beskriva som ett underhållningsband som rör sig mellan western swing och hillbilly. Snyggt och tidstypiskt, både visuellt och musikaliskt. Att se Li´l Linn & the Lookout Boys känns paradoxalt nog som att titta på ett amerikanskt tv-inslag från 50-talet. </p> <p>Det är näpet och svalt men ändå nästan oemotståndligt. Vokalisten Linnea Carler gör ett fantastiskt jobb och André Hakwinssons steelgitarr blir pricken över i. </p> <p>Att gå från Safirens stora scen och Li´l Linn & the Lookout Boys till Pelarsalen där det relativt unga och nya rockabillybandet The Troubled Three från Östersund blev något av en chock. Trion hade redan efter första låten fått temperaturen att gå långt över 30 plusgrader. Energi, tyngd, hjärta och sann spelglädje präglade bandets framträdande, som utan konkurrens blev kvällens musikaliska höjdpunkt. </p> <p>The Troubled Three fick besökarna att komma ihåg varför man då och då mår bra av rockmusik live. Bandet visade också vad man kan använda en ståbas till förutom att spela på. När gruppen spelade kvällens andra set ville publiken inte släppa dem av scenen.</p> <p>Fransmännen The Wild Goners bjöd på klassisk rockabilly på stora scenen, på helt igenom akustiska instrument. Det hela var mycket snyggt, men kändes i sammanhanget nästan väl seriöst. Glimten i ögat nådde i alla fall inte mig.</p> <p>Brittiska The Ceazars snygga, coola, unga gjorde också ett bra framträdande, som fick en allt större del av publiken att lämna barerna och samlas framför scenen.</p> <p>The Dragtones, med sångaren Luis Arriaga från Los Angeles framför ett kompetent band bestående av musikermedlemmar i svenska namnkunniga rockband, såsom The Hi Winders, The Hives, The Barbwires och Fatboy, var kvällens huvudattraktion. </p> <p>The Dragtones bjuder på hård, traditionell rockabilly, snyggt förpackad för både öga och öra. Och visst kunde Luis Arriaga, som till vardags frontar i amerikanska Luis and the Wildfires, både sjunga och domptera publiken, som bokstavligen bar honom på sina händer efter ett bejublat stagedive. </p> <p>Festen i lördags kom aldrig av sig, utan höll på med hög intensitet till två timmar efter midnatt. </p> <p/>
