I dagarna firas bildningsförbundet ABF:s 100-årsjubileum, med bland annat öppet hus på egenelskullen, visor, barnteater och på onsdagen "litterära glimtar".
Det var Britt Söderholm och Agneta Welander som berättade och läste upp stycken ur böcker, som handlar om Katrineholm. Den tidigaste kända skildringen är Wilhelm von Brauns dikt i 32 verser från 1853, om Pintorpafrun på Eriksberg.
Ett par decennier senare, i maj 1876, kom August Strindberg tillsammans med sin tilltänkta Siri von Essen till Katrineholm, och intog supé på Katrineholms gästgivargård. När tåget med von Essen åkt härifrån, skrev Strindberg ett brev till henne, där det framgick att han inte var helt nöjd med stationssamhället.
En annan författare som skildrat Katrineholm med omgivningar är Anneli Jordahl. I boken Augustenbad en sommar får hennes romanfigur Andreas Öhman beklaga sig över kuranstalten i Bie, som han beskriver som "ett prunkande helvete" och "de iskalla avrivningarnas straffläger".
Mer nöjd med hälsovattnet i Bie var skriftställaren Per Fredrik Widmark, som beskrev vattnet där med orden "källan där är och blir den bästa dryck som finns".
Mest känd av Katrineholmsskildrarna är antagligen Kerstin Ekman, och Welander och Söderholm läste upp ett stycke ur hennes "Vykort från Katrineholm", från 1977. Där beskriver hon sin första tid i staden, när familjen bodde i det senare rivna Änglahuset på Drottninggatan.
Även Vilhelm Moberg har skrivit om Katrineholm, som han kallar Hedvigsholm i romanen "Soldat med brutet gevär" från 1944.
Mobergs huvudperson Valter Sträng ligger febersjuk i Katrineholm, men rekryteras senare till Katrineholms-Kuriren som volontär.
Sträng beskriver de förlustelser staden kan erbjuda - kafé Framtidens bakelser med "pålitligt sågspånsinnehåll för 30 öre stycket".