Att björnhysterin inte är lika påtaglig som vargskräcken i våra trakter stod klart i lördags kväll. Då bjöd Unga arrangörer in till evenemanget Dansa med björnar på Gamla Palladium. Men trots liten publik blev det ändå lätt hysterisk bamsedans framåt kvällen.
Att artister som sysslar med elektronisk musik uppträder i Katrineholm är vi inte bortskämda med. Så det var synd att så få hittat till Palladium när Andreas Björkdahl ställde sig på scenen bakom sin dator.
I pälsmössa och under artistnamnet Brunbjörn framförde göteborgaren ett antal trance/techno-anstrukna electronica-spår. Jag tror inte att den fåtaliga publiken riktigt förstod sig på hans Hisingen-patriotiska låttitlar som Flyg mig över Ramberget, men musiken var helt okej.
Brunbjörn är förresten inte ensam om att uppträda inför ett ödsligt dansgolv. Det är bara några veckor sedan jag såg Andreas Tilliander spela i en alldeles för stor lokal i Eskilstuna. Och stjärnan Tilliander började säkert sin karriär med just sådana här fritidsgårdsaktiga spelningar hemma i Skåne.
Värdelöst och underbart
Östgötska Den Svenska Björnstammen visade sig vara ett helt värdelöst band. Och ett helt underbart band – på en och samma gång. Septetten taniga killar spankulerade in på scenen i matchdress och liknade mest ett sjumannalag hopplockat av killarna som alltid blivit valda sist till skolrasternas fotbollsspel.
Deras individuella dansstilar var också ungefär lika koordinerade som de ratades försök att sparka till bollen under dessa grymma matcher. Den Svenska Björnstammens låtar var inte heller särskilt bra egentligen och vokalisternas insats knappast av det mest välljudande slaget.
Knyckig dans
Ändå var Den Svenska Björnstammens framträdande riktigt härligt. Det tack vare deras inlevelse och scenglädje med knyckig dans i de sprakande tomteblossens sken, samt de två medföljande webbkameraskötarnas insats att ge lite lagom spännande projicerade bilder för att öka showens värde.
Dessutom gjorde förstås den lilla publikens vilja att släppa loss och dansa till Den Svenska Björnstammen mycket för att höja stämningen. Jag brukar inte vara så förtjust i humoristisk musik som Den Svenska Björnstammens, men just electronica-artister brukar kunna vara så extremt pretentiösa att skojfriskheten just den här kvällen bara kändes uppfriskande.
Kul också att Unga arrangörer verkar börja få in lite nytt folk, det behövs verkligen för att sätta fart på Katrineholm,