Att göra en resumé av handlingen i Tawni O´Dells roman Sköra bestar är inte lätt. Inte för att den är särskilt komplicerad, utan för att risken är att det inte låter klokt.
Sköra bestar handlar om den åldrande Candace, en rik, excentrisk dam i släkten Jack som äger och driver det gruvimperium som är eller har varit arbetsgivare åt många av de fattiga vita som bor i gruvsamhällena i Apalacherna i Pennsylvania i USA.
En gång älskade Candace El Soltero, en uppburen, spansk tjurfäktare som dog på tjurfäktningsarenan mitt framför hennes ögon, samma dag som han skulle fria till henne.
Candace Jack har sedan dess levt ett tillbakadraget liv på sin herrgård i Pennsylvania, där hon bland annat håller sig med en fritt strövande, livsfarlig tjurfäktningstjur. Den är en avkomma efter tjuren som dödade hennes älskade, och hon tog den med sig till USA för att hålla som husdjur.
I Pennsylvanias gruvtrakter är Candace Jack mytomspunnen, en sagans häxa om vilken man bland annat säger man att hon dödat och ätit flera barn.
Boken handlar också om de två unga bröderna Kyle och Klint som växer upp som fattiga vita i gruvdistriktet. När deras alkoholiserade far dör i en trafikolycka ställs deras liv på ända. De har inget att välja på annat än att flytta till sin mor, som tog deras lillasyster med sig när hon övergav maken och sönerna och flyttade till Arizona.
Candace Jack övertalas av en ung, kvinnlig släkting att låta de båda pojkarna flytta in hos henne. Det innebär svåra omställningar för dem alla tre, men så småningom uppstår en vänskap mellan den gamla damen och killarna.
Det är inte lätt att köpa intrigen, eller en romanfigur som Candace Jack, som berättar historien i jagform omväxlande med den yngre brodern Kyle. Men Tawni O´Dell, som är en gudabenådad berättare, får mig att svälja alltihop och njuta under tiden.
Medkänsla genomsyrar hela romanen - även när empatistörda personer som pojkarnas mamma och giriga och bortskämda medlemmar i familjen Jack skildras.
Men framför allt är det här en roman som ställer sig på barnens sida, och ger röst åt dem som gör så gott de kan, trots usla förutsättningar.
Tawni O´Dell har kommit att bli en av mina favoritförfattare.