Bertil Kristoffersson är född och uppvuxen vid Bromma i Marmorbytrakten. Han gick den största delen av sin skoltid i Vintergatans skola, men det sista året flyttades klassen till skolan i Österåker.
- Österåkers skola var modern, nybyggd och en av de första skolorna som serverade skolmat, berättar Bertil.
Efter skolgången började Bertil att arbeta på föräldragården. Han var med i SLU, Sveriges Lantbrukarungdom, och åkte ofta på dans i trakten. Ställena där det bjöds på logdans stod nästan som spön i backen. Bertil var en trogen gäst och skulle än i dag inte tacka nej till en hambo.
- Men det blir inte så mycket dans numera, säger han.
Inom SLU träffade han sin blivande hustru Majlis. Hon var uppvuxen som ensambarn på gården Mossen, strax utanför Baggetorp. Bertil tog över lantbruket vid Mossen, där paret även bosatte sig. Lantbruket vid föräldragården vid Bromma fortsatte paret dessutom att driva. Tillsammans har de fått två barn Lena och Karin. Dottern Lena är bosatt i Bertils föräldragård, men lantbruket drivs fortfarande av Bertil. Dottern Karin bor nästan granne med Bertil och Majlis och Karin har planer på att ta över lantbruket vid Baggetorp.
Förutom de två lantbruken i Baggetorp och Marmorbytrakten har Bertil köpt ett skogsskifte i Dalarna på 180 hektar.
Bästa jaktminnet är då den senaste älgtjuren fälldes. Bertil hade just klappat om den älghund som var med. Hunden tiggde smörgås, men fick inget. Sedan försvann hunden plötsligt och så kom den hack i häl på en älgtjur över en mosse intill.
- Jag tror inte att jag har sett en älg springa så fort, i full galopp över mossen, med hunden efter sig. Jag hade studsaren lutad mot ett träd, men fick tag i den och sköt. Många i jaktlaget hade nog inte skjutit, men jag är inte så tokig på att skjuta. Efteråt fick hunden beröm för att den hjälpt till att fälla älgen.
Bästa jaktkompisen nu är beaglen Donna. Hon är fyra år och med på det mesta. Strävhåriga taxen Ronja, 12 år, börjar bli för gammal för att hänga med i svängarna.