Varför älskar jag och så många med mig 80- och 90-talets brittiska pop? Band som Blur, Madness, Pulp och Suede?
Också under 00-talet kom band Franz Ferdinand och Babyshambles att bli hajpade, hyllade och älskade av popnördarna i hela världen, och jag tror att dessa bands framgångar ligger i att de lyckas förena uppkäftighet och gullighet och förpacka det i medryckande och till synes enkel musikalisk dräkt.
Den som letar i pophistorien hittar grundreceptet hos The Kinks som bildades 1963, och kan följa tråden till dagens brittiska pophajp, The Vaccines.
Jaha, varför skriver jag om det här när jag har varit på Villa Sandhem i Katrineholm och sett lokala Love and Duct Tape?
Ja, i sina bästa ögonblick har Love and Duct Tape (LADT) kvaliteter som får mig att associera till ovan nämnda band . Främst tack vare sångaren Linus Nymans röst, frasering och allmänna attityd på scenen. Jag är säker på att det är fler än jag som har uppfattat dessa ögonblick, och att det är därför som LADT fick göra ett par spelningar i London veckorna före jul och att gruppen ska i väg till England för en två veckors turné den 21 juni.
Egentligen har LADT inte särskilt mycket med brittisk popmusik att göra. Till att börja med har LADT sju medlemmar, och en sättning (två gitarrer, sång, bas, trummor, keyboards och klarinett/saxofon) som står i strid med genrens tradition. Dessutom rör man sig samtidigt i många olika genrer, LADT är definitivt inget renlärigt popband. Bandets musik brukar snarare beskrivas som eklektiskt. Spretigheten och de många instrumenten är kanske frukten av ett medvetet arbete att gå utanför de gängse ramarna eller också är det en produkt av svensk kulturskola och av att ett gäng kompisar med olika musikbakgrunder och musiksmaker vill spela ihop.
Hittills har den där spretigheten varit ett vinnande koncept för LADT. Bandet har stuckit ut i floran av metalband i Katrineholm och Vingåker, och man har haft en trogen fanskara. Dessutom är LADT ett ambitiöst band, som målmedvetet jobbar för att få sin musik spridd, och det arbetet har såvitt jag förstår omfattat allt från att skapa en scenshow med scenkostymer till strukturerat arbete med arrangemang och studioinspelningar och marknadsföring via sociala medier.
Under konserten på Villa Sandhem i kväll spelade LADT några nya låtar som de ska ta med sig till England i sommar.
Att döma av det jag hörde har LADT allt mer övergett det poppiga och enkla för det mer jazziga och arrangerade där Linus Nymans poptalang inte utnyttjas fullt ut.
Detta betyder dock inte att Love and Duct Tape på något sätt gjorde en dålig spelning. Det hårda arbetet som gruppen lägger ner på sin musik märks, bandet är tajt och säkert vilket lämnar utrymmet för medlemmarna att bjuda på sig själva.
Det behöver inte heller vara fel att inte renodla popspåret och slåss med alla andra popband om uppmärksamheten.
Det är coolt att LADT satsar på sin egen grej och stil, även om en popnörd som jag misstänker att poppubliken riskerar gå miste om något bra.