Det är surrigt på morgonkvisten när Järvenskolan Södras två förberedelseklasser ska delas upp i sina grupper på kulturskolan. Men snart klarnar dagens program. De närmaste timmarna står cirkus, dans, musik, slöjd och bild på schemat.
‒Att integreras med kultur är tanken, säger konstnären och pedagogen BrittMarie Järnström Lindell.
Tillsammans med musikern och pedagogen Peter Henriksson tog hon initiativet till att skapa kulturtisdagarna. Kulturskolan har ett särskilt ansvar för att nå ut till grupper som är underrepresenterade i verksamheterna.
‒Det här är något som vi på kulturskolan måste jobba med, att nå nya målgrupper. Vi måste vara på fler ställen, säger Peter Henriksson.
Ungdomarna i förberedelseklasserna på högstadiet har olika erfarenhet av Sverige och svenska språket. Några kom i höstas, andra har levt i Sverige i ett par år och börjat upptäcka kulturskolans utbud.
‒Det är roligt, man lär sig spela, säger Mohammed Badran som spelar keyboard i den nybildade reggaegruppen på kulturtisdagarna och som också lär sig att spela gitarr.
Kan du tänka dig att börja ta lektioner på kulturskolan så småningom?
‒Jag vet inte. Kanske, säger Mohammed Badran som står med sina bandmedlemmar i en av kulturskolans salar och spelar Bob Marleys "No woman, no cry".
‒Det är få ackord, bra sväng, konstaterar Peter Henriksson som ser många fördelar med kulturtisdagarna.
‒Det viktigaste är att man måste träna språket med folk som man från början inte känner. Och så får jag vara med och ge dem ett språk till: musiken.
Arbetet ska resultera i föreställningar i Musikens hus den 16 maj, med skolkamrater och familjer i publiken. Ingen av eleverna har med sig erfarenheten från den svenska förskolan och skolan, där framträdanden för en publik ofta är en självklarhet. Så det blir en stor händelse för eleverna, som verkar se fram emot den där majdagen med glädje och viss bävan.
Kulturtisdagarna förutsätter samarbete vilket i sin tur svetsar deltagarna samman. Det märks i en annan av musiksalarna, där hiphop-gänget har samlats och där skämten haglar.
‒De kommer att vara vänner för livet. Och jag tror att de med detta kan få en annan bild av hur vi är, särskilt vuxna infödda svenskar, säger Peter Henriksson.
I bildsalen en våning ner jobbar en grupp elever med textiltryck. Kortlekssymboler pryder väggarna i salen och så småningom ska bildgruppens material utgöra scenografin i föreställningen. Det råder spänd förväntan i gruppen.
‒Jag tror att kulturen är det bästa sättet att integrera i samhället, säger BrittMarie Järnström Lindell.