I torsdags i förra veckan ramlade treårige Oliver Lind när han lekte på en liten rutschkana på förskolan. Han föll så illa att benet gick rätt av. Efter färd till Kullbergska sjukhuset fick Oliver Lind gips och skena och hans pappa och pappans sambo fick rådet att vända sig till Vingåkers vårdcentral för att få rullstol och andra hjälpmedel utprovade.
Men det visade sig vara lättare sagt än gjort.
‒Direkt på fredagsmorgonen ringde jag vårdcentralen. De skulle prata med arbetsterapeuten och återkomma. Men sen blev klockan 3 på eftermiddagen och jag ville gärna ha en rullstol åt honom före helgen, så jag ringde igen. Då ringde de upp och jag skulle ringa tillbaka på måndagen, säger Martin Lind, pappa till Oliver.
Familjen väntade hela helgen och fick turas om att bära och lyfta treåringen. På måndagen fick de veta att det var svårt att få tag i en rullstol, men att de skulle komma in med pojken på tisdagen. Martin Lind ringde runt själv och fick tag på artikelnummer på en lämplig rullstol, men på tisdagen fick han beskedet att stolen inte skulle passa. Trots detta beställdes rullstolen och den skulle levereras den 27 december.
‒Vi trodde inte att det skulle vara ett sådant problem att fixa en rullstol till ett barn. 27 december, det skulle ju vara två veckor som Oliver inte skulle kunna vara med syskonen och leka utan bara få sitta och titta på och bli buren, konstaterar Martin Lind och hans sambo Elin Windahl.
Sedan fick föräldrarna veta att rullstolen inte skulle kunna provas ut förrän vecka 1, eftersom arbetsterapeuten skulle ha semester den 27 december.
‒Då skulle det ha gått tre veckor. På akuten lät det som att vi skulle få stolen dagen efter. Jag förstår att de kan ha leveranstid på vårdcentralen, men tre veckor? säger Elin Windahl, som till slut bestämde sig för att publicera ett inlägg på Facebook och be om hjälp.
‒Jag kände att vi måste få något förslag, kontakt med någon som kunde hjälpa, säger hon.
Facebooktråden fick mycket uppmärksamhet. Andra föräldrar berättade om lång väntan på rullstolar och hjälpmedel, i ett fall hade rullstolen levererats precis när barnet skulle bli av med gipset. Men via tråden fick Martin Lind och Elin Windahl kontakt med arbetsterapeuten på Kullbergska sjukhuset, som ordnade en rullstol som familjen fick hämta i onsdags. Nu har Oliver sin rullstol och har redan lärt sig att ratta runt i lägenheten och ta sig från soffan till rullstolen och tillbaka.
‒Han är jätteglad. Han åker runt här hemma nu. Men att det ska behöva vara så här krångligt? Vi tänker på dem som kanske inte läser på Facebook och inte har några kontakter, säger Elin Windahl.
Linda Björling är verksamhetschef på Vingåkers vårdcentral och hon känner till fallet med Oliver och hans rullstol, men hon betonar att hon varken kan eller får uttala sig om enskilda.
‒Jag kan säga att det alltid är tråkigt när det blir fel från båda håll, när saker inte blir som man tänkt sig, säger hon.
Det är rätt väg att gå, att kontakta vårdcentralen när man behöver hjälpmedel till sig själv eller till sitt barn.
‒Det är alltid en arbetsterapeut som träffar patienten och gör en bedömning, och sedan beställer hem hjälpmedel. När hjälpmedlet har kommit träffas arbetsterapeuten patienten igen och ställer in så att det rätt.
Några rullstolar har inte vårdcentralen på lager, utan sådana måste beställas från Eskilstuna.
‒Generellt sett hjälper vi alltid till. Det är inga problem för oss att ta hem en barnrullstol, men det mäts, vi beställer och det provas ut.
Linda Björling tycker att det är olyckligt när det blir fel.
‒Vår ambition är att finnas för patienterna, men ibland kan det, när man träffar en patient, bli fel bemötande från båda håll, säger hon.