Konsten har nog alltid legat där och väntat på att få kliva in i Pontus Hammars liv. Uttryckt sig har han gjort så länge han kan minnas, men först genom musiken. Pappa hade ett trumset och Pontus började med instrumentet som femåring.
‒Jag hade en dröm om att bli rockstjärna.
Men livet tar krokiga vägar ibland. Vid 29 års ålder fick Pontus Hammar diagnosen Aspergers syndrom och insåg att ett kringflackande turnéliv inte var aktuellt.
‒Det skulle bli svårt med rutinerna. Att vara impulsiv existerar inte i min värld, förklarar han.
Diagnosen ledde till att han fick stöd och verktyg att hantera sin vardag. Det är han tacksam för i dag.
I hela sitt vuxna liv har han jobbat inom industrin, men svårigheterna med det sociala samspelet har tärt på hans ork. För ett par år sedan föll han ner i ett svart hål av depression.
Penna och papper kom att bli ett sätt att börja klättra uppåt. Han tror att han tillfrisknade snabbare tack vare måleriet.
‒Konsten gör att man får hjälp att fokusera hjärnan på något annat när man mår dåligt, säger han när vi ses i konsthallen i Katrineholm där han just nu visar två av sina målningar i den jurybedömda utställningen.
Och visst finns hans tankar vävda in i motiven i verken "Evolutionary creatures" och "Split personality". Pontus Hammar ritar gärna japanska hannyamasker, teatermasker som är populära tatueringsmotiv. Maskerna kan ses som en symbol för hur konstnären känner ett behov av att kliva in i en roll när han interagerar med andra.
Just tatueringskonsten är en stor influens för Pontus Hammar.
‒Jag har alltid intresserat mig för den och gillar att föra över den på målardukar. När jag var 15 ville jag ha dreads och tatuering. Dreads var inte så svårt, men tatueringen blev av när jag fyllde 18. Då tatuerade vi oss tillsammans, både mamma, pappa och jag.
Dotwork, ett tidsödande arbete där prickar bildar ett motiv, samt mandalas, i grunden cirkelformade bilder med många små detaljer, hör till den tatueringskonst som inspirerar Pontus Hammar till målningarna.
‒Allt börjar med ett mönster, säger han.
Med papper, penna, ljusbord, stor precision och oändligt tålamod skapar han geometriska mönster som betraktarna ibland tror är gjorda i dator.
‒Men det skulle inte ge samma känsla. Det här blir mer levande.
‒Att jobba med prickarna är som terapi, som mindfulness. Nackdelen är att jag glömmer att både äta och sova och måste sätta telefonen på ringning, konstaterar han.
"Split personality" som visas i konsthallen var den målning som han påbörjade när han började tillfriskna ur sin depression. Sedan har han fortsatt måla och blivit en del av kulturföreningen SOS, Söder om sjön. Han har visat sin konst på bland annat på Åbrogårdens vårsalong och på konstrundan på Säfstaholms slott. När SOS öppnar ateljéerna i årets konstrunda hoppas Pontus Hammar på att kunna ta emot konstintresserade i sitt garage.
Han tycker om att konstnärskapet är på egna villkor. Det passar honom att styra dit han vill med det, i sin egen takt.
Att vara med på Decembersalong ser han som något mycket positivt.
‒Jag sökte för två år sedan och kom inte med då. Men så förra året tänkte jag, att jag testar en gång till.
Det blev lyckosamt. Av de fem inlämnade verken finns två med i utställningen. De har sällskap av nära 100 verk, skapade av 48 andra konstnärer.
‒Det är kul att få visa konsten. Resan får ta mig dit den tar mig.