‒Den här låter som om han fastnat någonstans när bussen kommer. Han skriker av glädje, säger Linnea Tojén och nickar åt fyrbenta Zeke som står vid hennes sida.
Ur bussen kliver Jerrie Frölid, Dännis Hermansson och Samuel Hjerppe. En av dem träffar Linnea Tolén och hennes hundar en gång i veckan, två av dem träffar dem vid två tillfällen. Linnea Tojén har jobbat med vårdhundar i åtta år och åt Katrineholms kommun i fyra år. Hon jobbar bland annat med brukare inom neuropsykiatrin och socialpsykiatrin.
‒Och så petar jag in vissa människor som faller mellan stolarna. Då får de nya vänner samtidigt, säger Linnea Tojén.
‒Det är inte så att vi bara kastar boll och klappar hund. Vi gör väldigt mycket annat också. Vi tränar hundarna tillsammans. Vi är mycket ute i skogen, fortsätter hon
‒Och så lär vi oss saker. Till exempel när hunden får gå i koppel och när den får gå utan, säger Dännis Hermansson.
‒Ja, det hade vi ju till och med uppe på tipspromenaden, påminner Linnea Tojén.
Den här onsdagseftermiddagen har de gått en promenad. Sedan ska de fika tillsammans vid 4H-gården, som Linnea Tojén tagit på sig ansvaret för under vinterhalvåret. Det är deras sista träff tillsammans. Linnea Tojén är uppsagd och verksamheten med vårdhundar läggs ner.
Dännis Hermansson berättar att hon har skrivit ett brev till ansvariga i kommunen. I det berättar hon vad Linnea Tojén och hennes hundar betyder för den som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder, hon berättar att hundarna bidrar till en meningsfull vardag och att hon tror att beslutet att minska kostnaderna här och nu kan få mer kostsamma konsekvenser i framtiden. "Vi är en grupp som glöms bort, vi är en grupp vars handikapp sitter på insidan i stället för på utsidan", skriver hon vidare.
‒Jag är så arg. Så här borde de inte få göra. De säger att de ska fokusera på funktionsnedsatta och funktionshindrade men det gör de inte om de gör så här, säger Jerrie Frölid.
Hon berättar vidare att hundkursen är den enda anledningen till att hon går ut vissa dagar.
Linnea Tojén och hennes hundar besöker också brukare inom äldreomsorgen. Då brukar Dännis Hermansson och Jerrie Frölid följa med, ha lite uppvisning med hundarna och så hjälper de till så att de äldre kan få klappa djuren.
‒Ja, det här var en stor förändring som kom väldigt plötsligt, säger Linnea Tojén.
Vårdhunden dras in av besparingsskäl. Det säger Caroline Vadeby, verksamhetschef på vård- och omsorgsförvaltningen.
Kommunen har hittills haft ett avtal med ett privat företag som har utbildade vårdhundar. Det 1 april dras det in.
‒Vi tycker att det är jättetråkigt att vi måste göra ett uppehåll med vårdhunden. Vi vet att det är värdefullt men måste se över hela vår ekonomi, säger Caroline Vadeby.
Enligt Caroline Vadeby har insatsen varit riktad både mot grupper och enskilda individer, inom äldreomsorgen och bland neuropsykiatriskt funktionshindrade.
‒Det har varit ett stort värde för många brukare, säger Caroline Vadeby.
Vårdhundarna har haft uppdrag i kommunen sedan hösten 2010. Inledningsvis infördes vårdhunden på försök. Det utvärderades under 2011 och man konstaterade att det fallit väl ut.
‒Då fanns medel i budgeten för kvalitetshöjande aktiviteter, säger Caroline Vadeby
Vårdhunden har, enligt Caroline Vadeby, träffat brukarna per person eller i grupp under 1-1,5 timmar i veckan.