Undrar om Sessan känner det på samma sätt. Ja, landets kronprinsessa, alltså.
Ser i kalendern att hon har namnsdag i dag. Om det är skäl till att slå på stort och fira vet jag inte. Men det borde hon göra.
I väntan på våren, skatteåterbäringen, shortsväder och första mc-turen har vi vanliga dödliga i våra ekorrhjul kanske lite svårt att se meningen med livet. Då kan minsta lilla dopp i kaffet lätta upp.
Men hur ska det ur det perspektivet vara för en tronarvinge, som måste genomleva en evighetslång väntan på att äntligen få axla manteln och bli den hon en gång föddes till? Där snackar vi inte oxveckor utan decennier av oxår.
”Nu är du dum”, tycker min fru. Hon ser (naturligtvis) på saken i ett annat ljus än mitt gråmulna. Hon tror att Vickan med glädje skjuter drottningskapet framför sig, för att i stället ta vara på nuet och leva det till sista droppen. Underförstått: det borde vi vanliga dödliga också göra. Så:
Måndag. Morgon. Mars. Ännu en oxvecka. Yippie!