Det knastrar i rullgruset när Birgitta Elbrand kommer gående, rak i ryggen och med ett fast handgrepp om styret på Smarty. Så kallar hon den, rullatorn.
- Wow! tänkte jag när jag gick hem med den från sjukhuset, skrattar hon och berättar hur fäst hon blivit vid hjälpmedlet:
- Den här behåller jag, den får landstinget aldrig tillbaka. Den tänker jag slita ut!
Det är ungefär fyra år sedan Birgitta Elbrand drabbades av sjukdom. Hon, som alltid varit aktiv med mycket spring i benen, drabbades av yrsel, blev svag och hade svårt att röra sig. Ett telefonsamtal till rehab på Kullbergska sjukhuset förändrade allt.
- Dagen efter gick jag till ÖB – och hem igen. Jag stannade en stund och satt där på rollatorn i solskenet. Men jag var inte trött!