Han håller fortfarande KSK:s division 2-lag på 1950-talet som Katrineholms bästa. Flens IF nådde lika högt i början av 1980-talet och KSK gjorde en ny sväng upp i slutet av 80-talet. Bandyn har varit bäst, och höll sig sedan kvar på toppen genom kloka värvningar – men rutschade utför med mindre lyckade värvningar. Och så Kaiks handbollssaga där 64:orna utgjorde stommen när klubben under några fantastiska i skarven mellan 1980- och 90-tal år lirade i elitserien.
— Tiden när vi kan få ett lika talangfullt lag igen är nog förbi. Det tror jag bara är möjligt i individuella idrotter, säger Göran Dahlström.
Ofta anges bristen på högskolor och jobb som orsaker till att de bästa lämnar Katrineholm. Göran Dahlström har andra teorier.
— Tidigare var det bandy som gällde på vintern och fotboll på sommaren, de andra sporterna kom långt, långt efter. Många av de bästa spelarna dubblerade.
I dag är idrotten mer konkurrensutsatt.
— Samtidigt som pengarna tagit över. Det är så lätt att köpa sig framgång i dag, säger Göran Dahlström.
Som kommunalråd ser han självklart idrottens marknadsvärde. Det kan värderas i hur många gånger ortens namn förekommer i tv.
— Men det finns en viktigare nivå. Den fostran, kamratskap och nätverk idrotten ger är kittet som håller ihop en kommun. För Katrineholm är det viktigare att erbjuda bra anläggningar och det gör vi i dag.