Solist med sinne för tonernas energi
Att träffa Martin Sturfält är en lika omtumlande upplevelse som att gå på en av hans konserter. Martin Sturfält är intensiv – en egenskap som han lyckas förmedla till publiken när han spelar. Efter en konsert är han själv helt tömd, medan åhörarna är uppfyllda.
Förmågan att leverera energi till sina åhörare, i kombination med skickligt och känsligt pianospel och en varm, positiv och trevlig personlighet, måste vara receptet bakom Martin Sturfälts framgång. Barn-domens enorma kärlek till rockgruppen Queen har säkert också något med saken att göra. Martin Sturfälts originalitet och scennärvaro är absolut rock’n roll.
Så tänker jag när vi sitter i hans loge i Stockholms konserthus och pratar. ”Martin Sturfält” står det på dörren till rummet vars väggar prytts med rader av signerade fotografier av stora violinister och pianister, kompositörer, dirigenter och sångare som framträtt på konserthusets scen. Snart kanske också hans fotografi sitter där.
Martin Sturfält pekar bland andraut Rachmaninov, en kompositörvars långa och tekniskt svåra tredje pianokonsert finns med på Martin Sturfälts mycket varierade repertoar. Just Rachmaninovs pianokonsert var det stycke som Martin Sturfält spelade vid sin diplomkonsert i Berwaldhallen för nästan fem år sedan. En konsert som fick ögonen att tåras på mig och många andra i publiken.